Jag fick en frågan hur jag pratar med Gud.

Det är både simpelt och superkomplicerat!

En förklaring skulle kunna vara att det är ett form av super högteknologiskt sätt att prata med en brevvän. Istället för att skriva dock "mailar" man med hjärtat. Gud känner mig bättre än jag själv gör. Han vet vad mitt hjärta vill och det är det jag ber om. Ofta uttrycker jag min bön med ord så att jag högt talar ut bönen både till Gud och till mig själv. Men ofta är det bara som "tankar" eller viskningar. Det viktiga är att Gud vet vad vårt hjärtas bön är och den har Han alltid koll på.

Det mest balla sättet att be på är en aktiv konversation med den Helige Ande. Jag är inge vidare bra på det och behöver träna men när man väl kommer in i det är det fantastiskt. Man kan prata precis som man pratar med en nära vän i princip och kanske tillåmed få svar!

HÄR Kan du se en film gjord av min vän som handlar om hans konversation med Gud!

Mina vanligaste böner tror jag är s.k "bönesuckar". Det vill sägga små korta mini böner som kommer upp lite då å då under dan. Det kan va om man t.ex. tappat bort nyckeln, behöver hjälp, är rädd osv... Det coola med dessa böner är att Gud ofta svara direkt! Jag hittar ofta nyckeln när jag ber om det, jag blir lugn när jag ber för att jag e rädd osv...

Gud är bra ball! Han har STENKOLL på allt från hur planeterna rör sig till vars jag har lagt min tandborste! ;)

Jag hoppas du har fått någorlunda svar på funderingar om bön! Om inte, hör av dig!

GBU!

//Fredrik