Vilket steg är störst egentligen?
Hej!
Hör på skolan har vi en kurs som heter ”Etik” där vi får diskutera etiska frågor och försöka komma fram till ungefär var vi står. Idag har vi bland annat pratat om fängelser, sex före äktenskapet, veganism, utseendefixering och ”frikyrkoidéalet”.
Under lektionen så blev jag slagen av en tanke.
Det var någon som sa att ”det kan ju vara ett ganska stort steg för en på samhällets botten att komma till kyrkan.” Och det fick mig att tänka! Var har vi och våra församlingar idag vårat fokus?
Vilket steg är egentligen störst och svårast att ta? Är det svårare att ta ett steg UT till de utsatta än det är för dem att kliva ”in till oss”.
Jag vet inte alls hur det ser ut runt om i sverige idag och om du känner att ”Jo men jag tycker ändå att vi är rätt duktiga på att kliva ut till de behövande!” så riktar jag inte det här inlägget till dig.
Jag vet heller inte riktigt om jag har någon vettig poäng med detta men det var en tanke som slog mig så jag skriver lite så får vi se var vi hamnar.
För min egen del så vet jag ju att det kan ta emot med tanken att hjälpa en gammal alkoholist som kanske luktar lite illa och är lite smutsig och så... Man skulle ju faktiskt hellre hjälpa honom om ”han var lite anständig”. Och när jag tänker detta så känner jag bara mer och mer hur galet det egentligen är.
Precis som Jesus sa att det är de sjuka som behöver läkare och inte de friska så är det ju de utsatta som behöver hjälp och inte de som klarar sig bra.
Har vi kommit till en punkt där vi inte går ut till människor för att vi är rädda för att smutsa ner vår fina södagskostym?
Vi pratade om ”frikyrkoidéalet” idag och det blev mest en diskussion om kläder, longboard och beachvolleyboll vilket kanske har sina anledningar men är långt ifrån det som är relevant och viktigt egentligen. Jag tror att det kan finnas en annan typ av ”frikyrkoidéal” som inte handlar om vad vi gör på fritiden eller vad vi har för kläder på oss.
Det jag tänker på är den ”perfekta image” som vi glada frikyrkonissar ofta tycks ha. Man ska gärna vara så glad som möjligt, positiv i alla lägen och självklart ska man alltid vara en god medmänniska och aldrig någonsin tänka på sig själv! (Detta är en grov generalisering så om du inte tycker att du stämmer in på detta så behöver du inte ta åt dig.. Eller?)
Även om vi som enskilda människor kan känna att ”Men jag har ju massor av fel och brister! Jag är verkligen ingen perfekt människa!” så tror jag att vi ofta kan få den bilden utåt.
Om det kommer någon ny till kyrkan så vill man ju visa sig från sin bästa sida, och jag pratar ju inte oftast om mina ”andliga bekymmer” med de som inte är kristna i min närhet.
Detta skapar ju en bild av oss kristna som någon sorts ”supermänniskor” som alltid mår bra och aldrig faller. Bilden är falsk, det vet jag, men jag tror ändå att den finns.
Jag har pratat med en del vänner till mig som inte ofta går till kyrkan och de har sagt precis det.
Att vi kristna verkar vara så starka och må så bra hela tiden och att det gör att man känner sig lite ”ovärdig” med alla sina fel och brister och alla sina problem.
Så därför undrar jag, vilket steg är egentligen det största och svåraste?
Är det så att vi behöver bli bättre på att kliva ut ur vår trygga bubbla i kyrkan och bli bättre på att visa att vi är människor precis som alla andra?
Jag tror att vi skulle behöva hänga av oss den ”fina söndagskostymen” och ta på oss den här världens skitiga jeans och t-shirt och börja möta människor där de är för ,let’s face it, vi är verkligen inget förmer än någon annan och Gud älskar alla andra precis lika mycket som han älskar dig och mig. Även fast din tröja kanske är snyggare än min.
Jag vet att det talas ofta att man inte ska leva ”som världen” och att vi inte ska leva ”av den här världen”. Med ”världen” menas ju då de kulturer, normer och former som går emot det som Bibeln berättar har med Guds Rike att göra.
Vad de sakerna är tänker jag inte gå in på nu. Det blir kanske en annan gång.
Men det står ju även att ”Ty så älskade Gud VÄRLDEN att han utgav sin ende son, så att alla de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.”
Om Gud älskade världen så mycket att han lät Jesus dö för den så borde väl vi åtminstone försöka älska den litegrann?
Så jag vill ställa en fråga.
Vilket steg är det största?
Att kliva IN i kyrkan eller att kliva UT i världen?
Guds rustning - vad betyder den idag?
”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som ett bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.”
Efesierbrevet 6:10-18
Syftet med Guds rustning?
Texten talar om att det finns en pågående kamp. Vad är det för kamp kan man fråga sig?
”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” står det.
Eftersom det inte är av varelser av kött och blod vi kämpar så hjälper det inte heller att skydda sig enbart mot varelser av kött och blod. Vanliga skyddskläder räcker inte för att stå emot mörkrets andemakter. Det behövs någonting mer.
Därför har vi Guds rustning som är till för att skydda oss mot det vi inte kan se. Men hur fungerar den här rustningen då? Det är ju, så vitt jag förstår, inte som en vanlig rustning man klär på sig. Det måste finnas något mer! Och jag tror att texten själv vittnar om detta. Finns det en anledning att det heter just SANNINGENS bälte, RÄTTFÄRDIGHETENS pansar, VILLIGHETENS skor, FRÄLSNINGENS hjälm, TRONS sköld och ANDENS svärd, Guds Ord?
Det tror jag absolut!
Sanningens bälte
Någon som håller sig 100% till sanningen kan inte ifrågasättas. Det som är sant är sant, så enkelt är det. Man kan inte ifrågasätta att solen är ljus, att min bibel faller till marken om jag släpper den och så vidare. Varför? Jo för att detta är sanning. Sanningen är orubblig och ogenomtränglig.
Om vi då håller oss till sanningen borde väl även vi bli orubbliga och ogenomträngliga? Det finns ingen som kan ifrågasätta dig på något sätt alls så länge du håller dig till sanningen.
Rättfärdighetens pansar
Vad är rättfärdighet?
Nationalencyklopedin säger så här:
rättfärdighet, ursprungligen en rättslig term, biblisk översättning av termerna tzedeq, tzedaqa (hebr.) och dikaiosynē (grek.), 'det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes'.
Att vara rättfärdig innebär alltså att ha ett rätt förhållande till Gud och till människor.
Bibeln talar om att vår relation till Gud har blivit rättfärdiggjord genom Jesu död och uppståndelse. Men hur fungerar det med relationer till andra människor då?
Även här handlar det om att hålla sig till sanning. Att leva ett liv som är äkta inte bara i det vi säger utan även i det vi gör. Man måste leva efter det man predikar för att kunna ha en rättfärdig relation till sin omvärld.
Det är en tuff utmaning att klara av detta men jag tror definitivt att det är något att verkligen kämpa för. Om vi lyckas med att vara rättfärdiga så blir det som ett ogenomträngligt pansar tunt våra liv. Då finns det ingenting vi kan bli beskyllda för. Det finns ingenting som någon kan anklaga oss för om vi lever helt och fullt rättfärdigt.
Gud vet att det är omöjligt för oss att leva helt rättfärdigt precis varje sekund som vi lever, och det är just därför han skickade Jesus för att betala den skulden för oss. Det som är absolut viktigast är att vara rättfärdig inför Gud och det är vi genom Jesu blod. Satan kan anklaga oss precis hur mycket som helst och människor kan peka på våra fel och brister men det finns ändå ingenting i hela världen som kan göra oss orättfärdiga i Guds ögon så länge vi lägger våra liv i Jesu händer.
Villighetens skor att gå ut med evangeliet
Den absolut bästa gåva en människa kan frå är Jesus. Det absolut bästa vi kan berätta om är Jesus. Det absolut bästa vi kan göra är att visa på Jesus.
Apostlagärningarna 4:18-20 säger såhär:
”De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”
Här har Petrus och Johannes ställts inför det judiska rådet och är anklagade för att de har predikat om Jesus och berättat om frälsningen genom honom. De säger strängt till dem att de absolut inte får fortsätta predika. Men då svarar de helt enkelt att de helt enkelt inte kan hålla tyst. De måste berätta om Jesus eftersom det är det viktigaste som finns. Är det för att de känner sig ofrivilligt tvingade till detta? Nej! De gör det för att de vill! De är villiga att berätta för folk om Jesus och vad de har varit med om.
Evangelium betyder ”goda nyheter” och vår uppgift är att berätta om dess goda nyheter.
Trons sköld
Markus evangelium 9:21-24 säger så här:
”Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.”
Här berättas det om en man som är besatt. Mannens far ber Jesus hjälpa mannen om han kan. Svaret han får är att ”Allt är möjligt för den som tror.”
Satan försöker ständigt få oss att tro att det vi tror på helt enkelt inte är möjligt. Han försöker att få oss att tro att Guds makt inte är riktigt så stor som den är och att det egentligen inte är någon idé att be eftersom det ändå inte fungerar.
Enligt det vi just läste är detta ren lögn. Här säger Jesus själv att ALLT är möjligt för den som tror.
Att tro på Gud handlar om att förlita sig på att Han är större än oss och att Han har makten att göra mycket mer än vad vi klarar av. Att tro på Gud handlar om att lita på Hans allsmäktiga kraft.
Om vi står fasta i vår tro och envist bestämmer oss för att, oavsett vad, lita på att Gud är större så finns det inte mycket satan kan göra emot oss. Håller vi vår tro som en sköld framför oss biter inte hans angrepp och vi kan fortsätta att gå framåt och vinna mark för Guds rike.
Frälsningens hjälm
Ett av satans fulaste knep är att manipulera vårt tankeliv. Han för allt för att försöka få oss att tänka saker som: ”Du duger inte”, ”Gud tycker bara du är jobbig” och ”Inte är väl du Guds barn som du håller på!”
Dessa påståenden är rakt igenom LÖGN. Har vi tagit emot Jesus som vår Herre så är vi frälsta. Bibeln har flera texter om detta. Bland andra:
Johannesevangeliet 1:12
”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”
Rommarbrevet 10:9
”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.”
Efesierbrevet 2:8-9
”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.”
Här har vi tre supertydliga exempel på att vi är frälsta genom Jesus oavsett hur pissiga vi känner oss och hur stora tabbar vi än gör. Det enda vi behöver göra är att med vår mun bekänna Jesus som herre och med vårt hjärta tro att Gud har uppväckt honom från de döda. Om vi gör det får vi frälsningen och rätten att vara Guds barn som en gåva som inte beror på gärningar utan endast av nåd.
Med den vissheten som en hjälm kan inte satan tränga in med sina missledande tankar i vårat huvud. Om du någonsin känner tvivel på att du är Guds barn så är det bara att slå upp din bibel och läsa. Kan du bekänna Jesus som herre och tro att han har uppstått från de döda är du frälst. Punkt slut!
Andens svärd: Guds ord
Gud har inte bara gett oss försvarsutrustning utan även ett vapen att slå tillbaka mot satan med. Vi har fått ett vapen som överglänser alla andra vapen med flera ljusår.
Vapnet själv säger detta om sig självt:
Hebreerbrevet 4:12-13
”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.”
Guds ord är det starkaste vapen vi kan använda i kampen mot mörkrets andemakter. Det lämnar satan försvarslös.
I början av Matteusevangeliet står det om hur Jesus frestas av satan i öknen och då använder sig satan av Guds ord för att försöka lura Jesus. Men Jesus kan skriften och använder också han Ordet för att tillrättavisa satan och slå ner hans angrepp. Och då finns det ingenting satan kan göra.
När djävulen försöker anklaga dig och angripa dig kan du förlita dig på Guds ord och du ska se att du vinner striden.
Guds ord är absolut sanning och det finns ingenting som tränger igenom absolut sanning.
Vad gör vi av detta?
Andra Timoteusbrevet 1:9
”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet.”
Matteusevangeliet 28:18-20
”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”
Vi har fått en kallelse att gå ut och berätta evangeliet för jordens alla människor.
Jesus uppmanar oss att lära människor hur man följer Jesus och som redskap har han gett oss Guds rustning så att vi klarar av det, för det blir en kamp när vi tar steg framåt i Jesu namn.
Men mörkrets andemakter kan inte tränga igenom Guds rustning och de faller pladask för Andens svärd.
Det vi måste komma ihåg är slutet på texten! Att vi ständigt skall gå under åkallan och bön.
Innebär detta att vi ska sitta på knä hela livet? Självklart inte!
Det står att vi ska be i vår ande varje stund. Det handlar om att finnas i Guds närhet och vara beredd på att möta motstånd när det kommer. Det står även till sist att vi aldrig ska tröttna i vår bön för alla de heliga.
Vilka är de heliga? Jo, det är VI. I Andra timoteusbrevet står det att vi är frälsta och kallade med en HELIG kallelse. Och om vi har en helig kallelse måste väl även vi vara heliga?
Så be för varandra. Be ofta, tröttna aldrig!
Låter vi BÖNEN vara vår strategi, GUDS RUSTNING vara vårt försvar och GUDS ORD vara vårt vapen är segern mot ondskans andemakter säkrad.
