Livets mening igen...
Vi människor jobbar stenhårt på att lära oss en massa saker, föra vår kultur vidare, dokumentera viktiga händelser och så vidare och så vidare. Samtidigt proklamerar vi att livet i princip inte har någon mening.
Om livet inte har någon mening, utan vi är bara materia klumpar som faktiskt mest bara tar plats, vad är då meningen med att hålla på å bli "allmänbildad"?
Varför är det så brutalt viktigt att veta vem Leonardo da Vinci var? Varför måste vi veta precis hur franska revolutionen gick till och hur många kungar vi har haft i sverige? Vår mening är ju ändå bara kortfattat att födas, ta plats, äta, skaffa barn och dö.
But still...
Tydligen så ÄR det viktigt att vara allmänbildad. Tydligen så ÄR det viktigt att veta vad som har hänt i historien. Tydligen så ÄR det viktigt att förstå sig på matematik. Och tydligen så är det BRUTALT VIKTIGT att veta hur världen funkar. Annars skulle vi ju inte ha så många forskare som försöker ta reda på det hela tiden och annars skulle det ju inte vara en så pass stor fråga.
Kan man dra en enkel slutsats av dethär?
JA!
Man kan konstatera att någonting har hamnat lite snett. Våra liv saknar mening men vi försöker ändå hitta meningen med våra liv genom olika metoder i stort sett hela tiden?
Var är logiken i det?
Jag tror att livet har en mening. Vi har en större anledning än att bara "existera".
Om man ska se till hur vi fungerar rent praktiskt är vi ju inte direkt anpassade till att överleva i denhär världen. Vi har däremot lyckats modifiera världen till att passa våra behov.
Men vi har en funktion som rent praktiskt är ganska onödig. Det är funktionen att fundera om vad vi egentligen gör här.
Alla söker en mening med det de gör. Alla tänker eller känner saker som står utanför ramarna för "vad som behövs för att överleva".
Vi vill kunna ha kul med kompisar, vi vill kunna visa att vi är duktiga, vi vill bli omtyckta av någon, vi vill vara kreativa och skapa och vi vill förstå världen vi lever i.
Det har ingen direkt funktion som hjälper till att existera. Vi kan existera utan allt såntdär.
Men vi kan inte leva.
Genom att använda ett cirkel bevis skulle jag vilja säga att livet måste ha en mening eftersom vi inte klarar oss utan den.
Livet
Livet:
Jag har funderat på Livet och hur det fungerar och vad det egentligen är. Och jag tänker såhär:
Livet är som en bok där livet vi lever är handlingen. Allt som existerar här i världen är ingredienser i bokens handling, personer, djur, träd, stenar, you name it... Varje sida i boken är fylld med allt som händer i världen, från början till slut.
Varje bok har en författare. Eftersom jag är kristen så kör vi dethär ur ett kristet perspektiv. Vilket innebär att författaren såklart är Gud.
Författaren:
Eftersom Gud har skrivit boken som vi kallar Livet vet han vad som händer i början, i mitten och i slutet. Han kan hela boken för han har ju skrivit den. Gud kan också om han vill bläddra mellan sidorna precis som han vill eftersom han har boken i sin hand. Vi däremot måste följa handlingen som den är eftersom vi är INUTI boken och inte utanför den.
Karaktärerna:
Vi är som sagt karaktärerna i boken. Vi följer handlingen och utgör handlingen. Utan oss finns det ingen handling och utan handlingen finns inte vi. Precis som vilken bok som hellst. Tar du bort handligen försvinner karaktärernas mening. Karaktärerna kanske finns kvar men de har inget att göra och ingen mening övörhuvudtaget. Tar man bort karaktärerna förlorar handligen sin mening eftersom handlingen bygger på och utförs av karaktärerna.
Handlingen:
Handlingen, skulle man kunna säga, är vad vi kallar meningen med livet. Som karaktär i Boken har jag en roll att spela i den stora handlingen. Och för att handlingen ska kunna slutföras måste alla karaktärer spela sin roll. Jag säger inte att alla har olika meningar med sitt liv. Alla har samma mening, att fullfölja sin roll i handlingen.
Döden:
Vad händer då när man dör? När man dör har man avslutat sin roll i handlingen och är inte längre en del av den. Man har helt enkelt fösvunnit ut ur boken. Man kan finnas knar i andra karaktärers minnen och så vidare men en själv som karaktär finns inte längre.
Slutet:
Handlingen kan inte få sitt slut förrän alla karaktärer har slutfört sin roll. Hur ”boken” slutar kan vi inte veta eftersom vi fortfarande är fast i handlingen. Gud vet hur det kommer sluta men vi får helt enkelt se hur det blir när den tidpunkten kommer.
Uppföljaren:
Bibeln berättar om en ny värld som kommer när denhär världen är slut. Dvs. En ny handling och en ny saga.
Bibeln:
Bibeln skulle kunna liknas vid att läsa det som står på baksidan av fodralet till en film. Man får en liten bild av hur filmen kommer vara men man får inte veta hela filmen.
Alltså:
Meningen med livet är inte att frälsa 12487642 miljoner människor. Inte heller att ha mest saker i världen. Inte heller att hitta en schysst livspartner och bilda familj. Inte helelr att föra sitt arvsanlag vidare. Inte heller att ha det så kul som möjligt hela tiden. Inte heller att bilda sig ett namn som alla kommer komma ihåg när man har dött.
Meningen med livet är att spela den roll som ”författaren”/Gud har tänkt ut åt en. För det är det karaktärer gör.
GBUA! //Fredz
Dags igen!
Denhär gången har jag funderat litegrann över vad som kommer hända med oss när vi har dött. Jag började fundera på dethär efter att jag pratat med en vän som tror att alla kommer till himlen när de dör.
Jag tog påståendet rätt så allvarligt och försökte reda ut hur det skulle kunna ligga till.
Eftersom det inte kommer finnas någon sorg i himlen så lär det ju inte heller finnas någon anledning att känna sorg. Men om mina vänner, min familj och alla andra i min närhet som inte blir frälsta under sin livstid kommer brinna i helvetet i evighet. Hur ska jag då kunna glädjas fullt ut? Om inte Gud kommer med nån super minnes raderings stråle (vilket jag tvivlar på att han har) kommer jag ju jagas av dåligt samvete i all evighet.
Det måste finnas någon annan lösning!
Då slog det mig!
I bibeln berättas det om hur Jesus predikade i dödsriket någon gång mellan sin död och sin uppståndelse. Om Jesus Kristus själv kommer ner till dödsriket och predikar för alla de plågade själar som finns där om att man kan få komma därifrån genom att hänga med honom upp till himlen tror jag inte att det är många som tvivlar på vad som är rätt sak att göra!
Detta innebär då alltså helt klart att ALLA de som dog innan jesus troligen kommer till himlen. Om de inte är helt körda i huvudet så att säga...
Då till nästa punkt som är själva poängen!
Det står i bibeln att Gud är utanför tiden som vi känner den. Jag har för mig att det är i uppenbarelseboken. "Jag är alpha och omega. Han som är och var och som skall komma" eller något åt det hållet.
Om Gud är utanför tiden och Jesus är Gud måste det innebära att Jesus också är utanför tiden. Inte när han går på jorden i sin mänskliga form men när dött på korset.
Jag hade en dröm för ett bra tag sedan. Jag vet inte om jag har berättat om den förrut men jag tror jag berättar det igen för säkerhets skull. Drömen var såhär:
Jag var i ett slags "väntrum" till himlen. Där låg massor av folk i något som kan liknas vid gängar fast mer som typ kapslar. Alla låg och väntade på att vakna och få gå in till himlen. Det var alla människor som någon gång under vår tid avslutat sitt liv här på jorden och nu väntade på att få börja nästa liv.
I bibeln står det också om något liknande. Det står att vi inte får kliva in i "den nya världen" riktigt ännu. Vi måste vänta på att Jesus kommer tillbaka till jorden och fullbordar sitt verk och gör slut på onsdkan en gång för alla.
Alltså, när man dör hamnar man i nån sorts väntrum. De som har tagit emot Jesus hamnar i Paradiset medan de som inte har det hamnar i Dödsriket. Jag vet inga detaljer om dethär för jag har inte kollat upp det tillräckligt. Det kan hända att alla hamnar på samma ställe eller något sådant också. Poängen är denna:
Alla väntar på att Jesus ska fullborda sitt verk. En sak som är säkert är att innan Himlen kommer Dödsriket.
Mellan Jesu död och uppståndelse predikar han evangeliet och frälsning i Dödsriket. Om man ska tolka bibeln rätt är han alltså i detta väntrum. Vilket är ganska logiskt eftersom det vore rätt så tomt i helvetet och bara en massa änglar och sånt som redan vet allt i himlen.
Och eftersom Gud/Jesus är utanför tiden känns det väl som en smart grej att predika i dödsriket på domedagen så att fler får chansen att fatta vad som gäller! Förstår ni hur jag tänker?
Så fort Jesus dog klev han ur tiden som vi känner den och klev in i den "himmelska tideräkningen" där man kan hoppa lite som man vill eftersom tiden är evig och då inte har någon början eller slut.
Eftersom Gud vill att så många som möjligt ska spendera evigheten tillsammans med honom vore det ju lite osmart att inte göra så?
Jag kan inte bestämt säga att det ÄR såhär. Jag har som sagt inte tillräcklig kunskap för att fatta ett sådant beslut och säga något sådant.
Men jag vill påpeka att möjligheten finns och jag tycker att tanken skänker mycket hopp!
Om vi ska kunna leva i en evighet i Himlen utan att må piss lär det ju inte ske utan alla våra nära och kära.
Hoppas ni fick ut något vettigt! =)
Maila [email protected] om ni har några frågor! ^^
