Det är en riktigt bra fråga!

 

Vad är kärlek egentligen? Är det dendär bubblande känslan man får när man ser nångon man tycker alldeles extra mycket om? Är det en kemisk reaktion i våran kropp som enbart är till för att fortplanta sig på ett bra sätt? Eller är det bara en illusion? Eller kan det vara så att kärlek är något större? Något djupare? Något ”högre”?

 

Jag tror att man skulle kunna säga att det finns olika sorters ”kärlek”. Det svenska språket är lite bristfälligt i vissa situationer. Så som denna. Det svenska ordet KÄRLEK betyder ganska mycket. Medan exempelvis engelskan har ett mer precist språk.

Jag tror att de olika typerna av kärlek är dessa:

 

1: “Intresse” (Attraction)

Det är väldigt lätt att bli “intresserad” av någon. Det kan ske när man exempelvis ser någon man tycker är lite extra snygg. Det kan ske om någon gör något snällt för dig. Det kan hända precis vem som helst och det kan riktas mot precis vem som helst. Detta är en ganska ytlig form av kärlek men är oftast det första stadiet mot djupare former av kärlek och ett viktigt första steg.

2: Förälskelse (”to have a crush”)

Detta är den där bubblande känslan som jag pratade om. Det är känslan man får när man ser någon och blir förälskad. Det kan kännas som att allting runt omkring försvinner och det enda som betyder något är just den personen. När man är ”uppfylld av förälskelse” så är allt bara perfekt och underbart. Personen i fråga är den underbaraste som finns och man bara längtar att få vara nära hela tiden. Förälskelse är något som man kan känna ofta, eller inte så ofta. Har man blivit förälskad så har man kommit ett steg längre än att bara vara intresserad, men det är fortfarande en bit kvar.

3: Att vara kär (to be in love)

Somliga kanske tycker att ”att vara kär” och ”att vara förälskad” är samma sak. Men jag tycker inte det! Om man ser till de engelska motsvarigheterna så framgår det tydligare. ”To have a crush” innebär att man har börjat få speciella känslor för en speciell person. ”To be in love” betyder något annat. Om vi översätter det rakt av till svenska så blir det ”att vara i kärlek”. Det är verkligen inte samma sak som att vara förälskad! Och jag tror inte att man kan vara kär utan att ha fått gensvar av personen man är förälskad i. Att vara kär är något man är i ett förhållande. Aldrig utanför. För det är någonting som beror på det man delar med någon annan. Inte känslorna man har för sig själv. Det kan exempelvis ske när man delar ett speciellt ögonblick med sin partner och känner hur bandet mellan sig själv och honom/henne verkligen är något alldeles extra. Det är alltså inte samma sak som förälskelse. Förälskelse är något man har för sig själv när man tänker på någon MAN VILL HA. Att vara kär är när man känner bandet MAN HAR med sin partner.

4: Att älska någon (to love somebody)

Detta är den djupaste formen av kärlek. Detta är den kärlek som består. Denna form av kärlek är den form av kärlek som man menar när man säger ”I nöd och lust” som man säger i kyrkan när man gifter sig. Alla andra former av kärlek är baserade på känslor. Och de är alla till för att leda fram till denna formen av kärlek. Men att älska någon är ingen känsla. Det är ett beslut man fattar i sitt hjärta. Älskar man någon så består det även när allt kanske inte känns helt toppen. Älskar man någon spelar det ingen roll vad någon annan säger. Man vet att det är bara EN person som gäller och det står man fast vid. Ordet ”helig” betyder avskiljd, och på sätt och vist ska personen man älskar vara ”helig”. Man ska inte behandla honom/henne som man behandlar alla andra. Han/hon ska ha en alldeles egen plats i ditt hjärta. Varken någon eller något ska få inkräkta på den platsen.

Det enda som någonsin får gå före är Gud.

 

VA?!?!? Tänker du nu??

Jag vet... Det låter kanske lite konstigt. Men det är faktiskt så! Gud ska alltid ha första platsen. Gud ska alltid vara viktigast!

Med det menar jag inte att andra saker inte är viktiga. Det är självklart man ska älska sin partner! Det är självklart man ska leva livet och ha roligt! Men man måste sätta Gud först och lyssna på Honom! Gör man det så kommer han ta med dig och allt vad ditt liv innebär så att ni kan stå på första platsen tillsammans. Älskar du Gud först kommer du även kunna älska din partner. Så det handlar inte om att på något sätt ”vara otrogen mot sin partner med Gud”. Det är komplicerat det där... Jag får ta det en annan gång känner jag!

 

Hur som helst! Om man verkligen älskar någon så ska det kunna hålla även när det stormar.

Du älskar väl din familj? Men du tycker väl inte om dem precis varje sekund va?

Fråga vilket gift par som helst om de känner sig upp över öronen förälskade precis varje sekund så kommer du få samma svar. Det är inte så. Man kan inte vara kär precis hela tiden.

Men man kan älska precis hela tiden! Eftersom det inte är en känsla utan ett beslut man fattar i hjärtat.

 

Jag vet inte vilken sorts ”civilstatus” du har just nu. Du kanske är singel... Jag vet inte...

Men om du är tillsammans med någon. Tänk då efter.

 

Älskar du din partner? Håller det när det stormar? Eller lägger du dig ner och ger upp?

 

Jag vill avsluta med en text från bibeln som handlar om just kärlek och jag tycker det beskriver det ganska bra:

1 Korintierbrevet 13:4-7

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

Tack för mig!

 

När det är tufft kan det vara riktigt lätt att bara böja sig, skita i allt, ge upp, krypa ihop till en liten boll och göra en massa dumma saker. Och när allt ser mörkt ut är det lätt att bara ge upp kampen. Det är så lätt att bara strunta i allt. Och det är så lätt att missa vissa viktiga delar i sånna situationer.
Det är så lätt att bara fokusera på allt negativt och glömma alla positiva saker.

Detta är en syn som jag tror att dagens samhälle och moraliska form har prentat in i oss. Man ska tänka på sitt eget bästa i alla lägen och om det finns något som gör att man inte mår helt bra så är det inte värt besväret och då kan man kasta bort det.

Men jag håller inte riktigt med på den frågan! Vissa gånger kan det faktiskt vara värt att ta en smäll själv för någon annans skull. Och vissa gånger kan det vara mer värt att försöka fokusera på det positiva istället för allt negativt.

Jag menar inte att man ska bortse från negativa saker. Det är absolut någonting man ska bearbeta och lösa på alla sätt som är möjliga. Negativa saker som bara får ligga och gro blir till jobbiga klumpar som förstör i längden. Jag säger däremot att det är viktigt att inte fokusera för mycket på det. Och det är framför allt otroligt viktigt att väga det positiva mot det negativa. Är det verkligen värt att ge upp allt det positiva på grund av det negativa?
Eller går det att jobba sig igenom det negativa med hjälp av allt det positiva?

Jag var med en del av ungdomsgänget från kyrkan ikväll. Och vi pratade om att våga lita på Gud. Vi läste i bibeln om den gången då Jesus gick på vattnet.
När han hade kommit fram till lärjungarnas båt bad han Petrus komma ut till honom. Petrus vågade först inte. Men när Jesus sa, som det står i den engelska versionen, "Tace courage!" så vågade han trotsa sin rädsla och ta steget ut på vattnet.
Väl där ute kunde han gå en bit. Men sen såg han sig omkring och såg alla höga vågor och började tänka efter vad det var han gjorde egentligen. Och då blev han rädd igen och genast började han sjunka. Då blev han ännu mer rädd och ropade till Jesus att han behövde hjälp. Genast sträckte Jesus ut handen och drog upp honom.

Detta är en så sjukt bra förklaring på hur det funkar egentligen! Men vi har så grymt svårt att fatta det. Vågar vi bara ta klivet ut på vågorna och vågar vi bara lita på Gud så kommer det lösa sig till slut. Men om vi ser till vår omgivning och låter det skrämma oss och tappa fokus kommer vi, likt Petrus, sjunka.

Jag har tappat fokus och sett på "vågorna" väldigt många gånger. Jag har dessutom ropat ut till Gud om hjälp och han har svarat.

Det är verkligen inte lätt att hålla fokus rakt fram och våga lita på Gud när han "ber oss gå på vattnet". Oftast handlar det troligen inte om att konkret gå på vattnet. Det kan handla om precis vad som helst. Allt från att be för en vän till att våga stå för sin tro i tuffa situationer. Men det kan även handla om helt andra saker. Precis allt mellan himmel och jord. Det varierar från person till person och tillfälle...

Gud säger det först som en utmaning: "Fatta mod! Följ mig!".
Men han vet att vi inte kommer kunna klara det om vi går i egen kraft och blir överväldigade av allt runt omkring. Därför står han vid vår sida hela tiden och är beredd att sträcka ut sin hand så fort vi ber om det.

Jag är inte helt säker på vad det är Gud vill säga till mig just nu. Det är helt otroligt stormigt runt omkring och vågorna är skyhöga. Och jag är fruktansvärt rädd för att sjunka ner i vattnet och drunkna.
Men jag upplever verkligen att det är nu Gud säger till mig att ta klivet ut ur båten och våga lita på Honom.

Först hade jag inte en tanke på detta. Jag förstod inte varför vissa saker händer eller vad meningen med allt är och jag ville bara ge upp och skita i allt... Men nu efter en del bön, samtal, bibel studerande och fundering har jag insett vad det handlar om.

Det är dags för mig att gå på vattnet!

Jag vet inte vart jag kommer hamna, hur detta kommer sluta eller vad som kommer hända. Det är helt i Guds händer. Men en sak är säker:

I'll praise you in this storm!

---

I was sure by now
God you would have reached down
And wiped our tears away
Stepped in and saved the day
But once again, I say “Amen”, and it’s still raining

As the thunder rolls
I barely hear Your whisper through the rain
“I’m with you”
And as You mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I’ll praise You in this storm
And I will life my hands
For You are who You are
No matter where I am
Every tear I’ve cried
You hold in Your hand
You never left my side
And though my heart is torn
I will praise You in this storm

I remember when
I stumbled in the wind
You heard my cry
You raised me up again
My strength is almost gone
How can I carry on
If I can’t find You

As the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
“I’m with you”
And as Your mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I lift my eyes unto the hills
Where does my help come from?
My help comes from the Lord
The Maker of Heaven and Earth