När det är tufft kan det vara riktigt lätt att bara böja sig, skita i allt, ge upp, krypa ihop till en liten boll och göra en massa dumma saker. Och när allt ser mörkt ut är det lätt att bara ge upp kampen. Det är så lätt att bara strunta i allt. Och det är så lätt att missa vissa viktiga delar i sånna situationer.
Det är så lätt att bara fokusera på allt negativt och glömma alla positiva saker.

Detta är en syn som jag tror att dagens samhälle och moraliska form har prentat in i oss. Man ska tänka på sitt eget bästa i alla lägen och om det finns något som gör att man inte mår helt bra så är det inte värt besväret och då kan man kasta bort det.

Men jag håller inte riktigt med på den frågan! Vissa gånger kan det faktiskt vara värt att ta en smäll själv för någon annans skull. Och vissa gånger kan det vara mer värt att försöka fokusera på det positiva istället för allt negativt.

Jag menar inte att man ska bortse från negativa saker. Det är absolut någonting man ska bearbeta och lösa på alla sätt som är möjliga. Negativa saker som bara får ligga och gro blir till jobbiga klumpar som förstör i längden. Jag säger däremot att det är viktigt att inte fokusera för mycket på det. Och det är framför allt otroligt viktigt att väga det positiva mot det negativa. Är det verkligen värt att ge upp allt det positiva på grund av det negativa?
Eller går det att jobba sig igenom det negativa med hjälp av allt det positiva?

Jag var med en del av ungdomsgänget från kyrkan ikväll. Och vi pratade om att våga lita på Gud. Vi läste i bibeln om den gången då Jesus gick på vattnet.
När han hade kommit fram till lärjungarnas båt bad han Petrus komma ut till honom. Petrus vågade först inte. Men när Jesus sa, som det står i den engelska versionen, "Tace courage!" så vågade han trotsa sin rädsla och ta steget ut på vattnet.
Väl där ute kunde han gå en bit. Men sen såg han sig omkring och såg alla höga vågor och började tänka efter vad det var han gjorde egentligen. Och då blev han rädd igen och genast började han sjunka. Då blev han ännu mer rädd och ropade till Jesus att han behövde hjälp. Genast sträckte Jesus ut handen och drog upp honom.

Detta är en så sjukt bra förklaring på hur det funkar egentligen! Men vi har så grymt svårt att fatta det. Vågar vi bara ta klivet ut på vågorna och vågar vi bara lita på Gud så kommer det lösa sig till slut. Men om vi ser till vår omgivning och låter det skrämma oss och tappa fokus kommer vi, likt Petrus, sjunka.

Jag har tappat fokus och sett på "vågorna" väldigt många gånger. Jag har dessutom ropat ut till Gud om hjälp och han har svarat.

Det är verkligen inte lätt att hålla fokus rakt fram och våga lita på Gud när han "ber oss gå på vattnet". Oftast handlar det troligen inte om att konkret gå på vattnet. Det kan handla om precis vad som helst. Allt från att be för en vän till att våga stå för sin tro i tuffa situationer. Men det kan även handla om helt andra saker. Precis allt mellan himmel och jord. Det varierar från person till person och tillfälle...

Gud säger det först som en utmaning: "Fatta mod! Följ mig!".
Men han vet att vi inte kommer kunna klara det om vi går i egen kraft och blir överväldigade av allt runt omkring. Därför står han vid vår sida hela tiden och är beredd att sträcka ut sin hand så fort vi ber om det.

Jag är inte helt säker på vad det är Gud vill säga till mig just nu. Det är helt otroligt stormigt runt omkring och vågorna är skyhöga. Och jag är fruktansvärt rädd för att sjunka ner i vattnet och drunkna.
Men jag upplever verkligen att det är nu Gud säger till mig att ta klivet ut ur båten och våga lita på Honom.

Först hade jag inte en tanke på detta. Jag förstod inte varför vissa saker händer eller vad meningen med allt är och jag ville bara ge upp och skita i allt... Men nu efter en del bön, samtal, bibel studerande och fundering har jag insett vad det handlar om.

Det är dags för mig att gå på vattnet!

Jag vet inte vart jag kommer hamna, hur detta kommer sluta eller vad som kommer hända. Det är helt i Guds händer. Men en sak är säker:

I'll praise you in this storm!

---

I was sure by now
God you would have reached down
And wiped our tears away
Stepped in and saved the day
But once again, I say “Amen”, and it’s still raining

As the thunder rolls
I barely hear Your whisper through the rain
“I’m with you”
And as You mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I’ll praise You in this storm
And I will life my hands
For You are who You are
No matter where I am
Every tear I’ve cried
You hold in Your hand
You never left my side
And though my heart is torn
I will praise You in this storm

I remember when
I stumbled in the wind
You heard my cry
You raised me up again
My strength is almost gone
How can I carry on
If I can’t find You

As the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
“I’m with you”
And as Your mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I lift my eyes unto the hills
Where does my help come from?
My help comes from the Lord
The Maker of Heaven and Earth