Tjenare!

Nu var det ett litet tag sen jag skrev ser det ut som. Men så kan det gå ibland!

Jag antar att ingen har missat att våren är här och att det är fejting najz så det behöver vi ju inte gå in på i detalj...

Nåt som däremot är lite roligare att berätta är att jag har sökt till Lärjungaskolan på Götabros bibelskola!
Förhoppningsvis blir jag antagen och då väntar ett år med massor av Gud och andra härligheter!

Det är ju bra om man har nåt vettigt att säga nu när man väl skriver... so here it comes!!!

Har du någon gång känt den där känslan av att Gud inte riktigt lyssnar eller helt enkelt inte "vill umgås med dig" just nu?
Det har i vilket fall som helst hänt mig massor med gånger!

Och det är ofta riktigt jobbigt och kan tära mycket på humöret och själförtroendet.
MEN jag har lärt mig en grej som är så fantastisk! Jag insåg en grej skulle man kunna säga...

Ofta när man känner sig otillräcklig så är det när man ser på sig själv och tänker: Vem är jag egentligen? Vad har jag att erbjuda? Inte är väl jag bättre än nån annan?

Och då blir man ofta besviken för, let's face it, vi är inte superhjältar dygnet runt! I alla fall inte jag...
Man gör ofta fel och tabbar som kanske inte alltid är jätte bra. Men vem gör inte det?


Jag tror att vi ofta glömmer det viktigaste när det handlar om att stå i tjänst för Gud.
Det handlar faktiskt egentligen inte alls om vad du eller jag kan göra, utan om vad Gud kan göra.

Ett tydligt exempel på detta är när Mose ska leda judarna genom röda havet i andra Moseboken.
Gud säger åt honom att lyfta sin stav över vattnet och BAAAAAAAAAM så delar hela havet på sig!

Tror du att Mose hade en aning om vad som skulle ske när Gud bad honom göra något så simpelt som att lyfta sin stav? Jag tror inte det...
Och jag tror knappast att Mose tänkte tanken att "YEAH! Jag står i Guds tjänst idag så nu ska jag gå å vifta med min stav så ska ni få se på grejer!!!"

Vi tror allt för ofta att de krävs hjälteprestationer av oss för att Gud ska kunna göra storverk. Så är det verkligen inte alls! Det är Gud som står för det. Vi ska bara stå redo att lyssna till det Han säger.

Jag fick vara med om detta för ungefär en och en halv vecka sedan.
Då var jag och min käre vän Magnus på väg in till Uppsala för att köpa oss varsin hamburgare på Max.
Vi båda kände det som jag nämnt ovan... Vi ville göra något för Gud men kände att vi inte räckte till. Så det var väl delvis det vårat samtal handlade om.


Sen åt vi vår mat och började rulla hem igen. Och när vi var nästan framme så såg vi två liftare så vi stannade. Det visade sig att de bodde ytterligare 5 mil i det håll vi var på väg. Men vi plockade upp dem och körde hem dem! Och på vägen fick vi chansen att berätta vilka vi var, vad vi tror på och vem Jesus är.

På vägen hem insåg jag vad som just hänt. Gud hade använt oss utan att vi knappt anade det.
Inte på vårat sätt utan på HANS sätt.

Nu var ju detta inte direkt lika enastående som att dela på röda havet.
Men det var tillräckligt tydligt för att övertyga mig om att Gud kan långt mycket mer än vad vi tror!


Det får räcka för nu tror jag!

Hare kalasmegabra!