Jag antar att jag inte är den enda som har snappat upp två av de heta ämnena i media nu när det närmar sig juletid.

Det ena är huruvida skolorna ska få gå till kyrkan under advent och det andra är angående årets julkalenders "ockulta" inslag.

 

Det har, vad jag har förstått, ramlat in ett helt gäng anmälningar mot julkalendern.

Bland annat har en katolsk präst anklagat SVT för att vara "ondskans hantlangare".

Anledningen till detta ståhej är på grumd av att de utövar "anden i glaset". Det som de som har anmält kalendern reagerar på är att de tycker det är dåligt av julkalendern att visa upp sånt eftersom det kan vara farligt.

 

Jag förstår helt deras poäng på ett sätt.

Som ni säker har förstått (har ni inte det så läs några andra av mina inlägg så förstår ni strax...) så tror även jag på en andlig verklighet. Jag tror inte att aktiviteter som "anden i glaset", "pendeln" eller liknande grejer är bra.

Många gånger är det säkerligen en oskyldig lek men jag tror att det finns grejer där ute som vi inte kan se som kan använda sig av sånt för att skapa oreda.

Utöver världen finns det många olika typer av "andliga övningar". Långt ifrån alla är kopplade till religiösa former och traditioner. New Age är något som är väldigt vanligt idag.

Det kan vara allt från helande stenar och kristaller, till vissa former av yoga, till spåtanter/gubbar, till medium och även det omnämnda anden i glaset.

 

Många skulle säga att allt det här är bullshit och att det är helt meningslöst.

Flera kristna skulle säkert också avfärda det direkt och säga att det inte finns något att hämta.

Men jag tror inte att det är så.

Jag tror att det kan finnas mycket kraft att hämta i dessa andliga övningar.

Det finns troligen stenar som kan utföra märkliga ting och det finns säkerligen människor som kan beskrivas som "övernaturliga".

Men jag tror inte att detta är någonting man behöver gräva speciellt djupare i mer än att känna till att det finns.

Prästen och predikanten Marcus Olsson sa en gång: "Varför söka efter kraft i en sten när du kan vända dig direkt till stenens skapare?"

 

Det finns säkerligen kraft att hämta på många håll i världen. Men jag tror att den STÖRSTA och den enda verkliga kraften finns hos Gud.

Vänder man sig direkt till Gud slipper man dessutom riskera att stöta på den del av andevärlden som inte är särskilt trevlig och som bara vill oss ont.

 

 

Man kan skriva jätte mycket mer om just det, men det var inte det jag tänkte fokusera på i första hand den här gången!

Det jag skulle vilja lyfta fram i ljuset är något man skulle kunna kalla för motsägelse och ett ganska lustigt sammanträffandei hela den här situarionen med julkalendern och adventsfirande.

 

Många kommentarer som har sagts om reaktionen på julkalendern handlar om att det ät så otroligt fånigt att göra en sån stor grej av något som bara är en "oskyldig lek".

Man säger att det inte på något sätt är ett sätt att leda in barn i ocksultism och spiritism och att det är helt oskyldigt att visa anden i glaset på tv.

Barnen kommer omöjligen att ta skada av det säger man så det är ingen idé att hålla på och klaga.

Den allmäna åsikten verkar vara att de där besvärliga kristna typerna borde lära sig att hålla sin tro för sig själv och inte hålla på och föra en massa oväsen så fort det är någonting som passar...

 

Jag kan själv inte låta bli att småle lite när jag tänker på detta och ställer det i jämförelse med uppståndelsen kring huruvida skolbarn ska få gå till kyrkan på advent eller inte.

 

Det är ju ett allmänt känt faktum att man blir hjärntvättad direkt om man sätter sin fot i kyrkan och att man lika gärna kan kasta in handduken direkt om man skulle råka ut för något så hemskt som att prästen läser välsignelsen!

Och nåde den som får höra den hemska berättelsen om barnet i krubban och de tre vise männen! Då är det verkligen trubbel på gång!

Eller hur är det egentligen?

Har inte barn gått till kyrkan på både adventsfiranden, lucia och skolavslutningar i en väldans många år? Och har vi inte överlevt det rätt så bra?

 

Kom igen nu!

 

Jag vet att det finns många som har blivit brända och sårade av sånt som religiöst folk har gjort.

Kyrkan har inte varit speciellt bra på vad den ska göra!

När vi borde visa människor den kärlek Jesus menade när han sa "så som jag har älskat er skall också ni älska varandra" har vi plockat fram vårat fetaste pekfinger och anklagat människor för att vara onda och hemska människor. Istället för att inse att den enda anledningen vi egentligen har att söka Gud är för att vi själva inte räcker till så har vi framställt oss som extra heliga och så mycket bättre än alla andra. Istället för att ta Jesu uppdrag på allvar och sträcka oss ut till de slagna som behöver hjälp har vi byggt upp våra fina, välputsade fasader och roat oss med spännande aktiviteter och druckit så mycket kaffe och röd saft att det knappt går att mäta. Men precis så som att julkalendern inte handlar om ockultism och en massa andra onda saker bara för att de råkar göra anden i glaset några gånger handlar inte den kristna tron om vad några religiösa tomtar har gjort eller inte gjort.

 

Till er som, liksom jag, tror på en levande Gud vill jag säga att det är dags att ta det på allvar!

Läs i er bibel och se vad det var Jesus sa egentligen. Det handlar inte om att driva stora organistationer, planera flashiga konferenser och roliga aktiviteter.

Det handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och där efter älska sin nästa som sig själv! Alltid och över allt!

 

Och till dig som stött på så kallade religiösa personer och blivit sårade.

Jag är verkligen ledsen!

Den Jesus jag tror på var aldrig den som pekade finger och dömde människor för att sedan lämna dem åt sitt öde.

Den Jesus jag tror på är den som mötte en kvinna som hade tagits på bar gärning med att begå äktenskapsbrott (något som var OTROLIGT olagligt på den tiden!!) och som hade kunnat säga att hon rätteligen skulle dödas. Det var trots allt det som stod i lagen.

Istället böjde han sig ner till henne, såg på de män som hade fört henne inför honom och sa "Den av er som är helt utan skuld kan kasta den första stenen!".

De hade inget annat val än att gå där ifrån. Självklart insåg de att de också var skyldiga till diverse brott om de ransakade sig själva.

Det som är enastående med den här berättelsen är det Jesus sedan säger till kvinnan.

 

En typisk "religiös person" idag skulle kunna liknas vid de männen som förde kvinnan dit. De var minsann duktiga och kunde lagen och visste vad som var rätt och fel! Och nu när de hittat en person att anklaga tyckte de att det var helt underbart och längtade efter att få bekräftelse.

Men Jesus gjorde inte som dem.

Han frågade kvinnan om det var någon av dem som hade dömt henne.

Hon sa att nej det var det inte.

Då sa Jesus: "Inte heller jag dömer dig!"

 

Kristen tro handlar inte om att vara moraliskt perfekt och kämpa för att utrota all synd ur världen.

Det handlar om att älska människor och hjälpa dem att komma närmare Gud.

Allt annat är bullshit!