Jag tänkte prata lite om mitt favoritlag Brynäs IF.
Redan som ung insåg jag snabbt vilket det bästa laget är. Brynäs såklart!
Somliga försökte säga till mig att det är Djurgården, AIK eller till och med Leksand som gäller.
Men det funkade inte riktigt. Brynäs är ju det lag som faktiskt är BÄST och det kan man helt enkelt inte ändra på.

En predikan ska ju förhoppningsvis förmedla något från Gud. Så vad har Brynäs med den saken att göra då? Jo det ska jag förklara för er.
Min relation till laget Brynäs fungerar ganska bra för att förklara hur jag tror det fungerar att vara kristen. Precis som alla andra liknelser är den inte heltäckande men förhoppningsvis kan vi få en liten glimt och kanske lite mer förståelse för hur det här med tro fungerar egentligen.

I vår värld idag finns det mycket som skulle kunna tala för att vi inte borde leva det kristna livet. Det finns många röster som vill dra oss åt andra håll, åtminstone i mitt liv.
Det kan vara vänner som vill dra med oss ut på en massa festande, massmedia som lockar oss att spendera en massa pengar på sånt som vi egentligen inte behöver, coacher och ”förstå-sig-på-människor” som ständigt peppar oss att förverkliga oss själva i första hand och inte fundera så mycket på vad andra håller på med, skolor som undervisar att Bibeln är en sagobok och att Darwins teorier är det enda som håller.
Listan kan göras lång och troligen känner du igen dig på någon av dessa punkter.

Vad finns det så som gör att man trots allt detta kan vara kristen?

I mitt liv har det många gånger dykt upp tillfällen då jag ställts inför val att göra det ”världen” säger och det Gud säger. Det är inte alls ovanligt att det dessa gånger skulle vara lättare att göra det världen säger och många gånger skulle det, för stunden, kännas betydligt bättre.
Men hur jag än vrider och vänder på det  och hur jag än kämpar för att hålla emot så kommer det ändå alltid vara Gud som gäller i slutändan. Gud kommer alltid att vara det som är sannt och Gud kommer alltid att få sista ordet.
Varför är det så? Jo för att jag TROR på Honom och det kan ingenting ändra på. Hur illa odsen än må vara.

I Psaltaren 125:1 står det såhär:

”De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt.”

 

 

Om jag en dag skulle stå inför tusentals Djurgårdare, AIKare och Leksingar som har bestämt sig för att bevisa för mig att Brynäs inte är bäst så skulle det inte bli någon skillnad alls. De skulle kunna slänga ur sig vilket argument som helst om varför Brynäs inte skulle vara det bästa laget i världen men de skulle aldrig komma någon vart. Jag vet att Brynäs är bäst och så är det bara. Man kan komma med statistik, tabeller och resultat som pekar åt andra håll men de har ingen som helst relevans.
Brynäs är BÄST. PUNKT.

På precis samma sätt skulle tusentals ateister, buddhister och new-age människor kunna stå där med sina teorier, argument och vetenskapliga förklaringar utan att rubba det jag tror på ens en millimeter.
Brynäs och Jesus har alltid varit och kommer alltid vara BÄST och det kan man inte ändra på.

Uppenbarelseboken 1:8 lär oss att:

”Jag är A och O, säger Herren, han som är och som var och kommer, den Allsmäktige.”

 

 

Jag är inte speciellt insatt i hockeyligan och jag har inte speciellt bra koll på hur det går i elitserien eller vad spelarna heter eller så. Men ja älskar Brynäs och jag kallar mig utan tvekan för Brynäsare.
Det finns troligen de som skulle påstå att jag inte är någon ”riktig” brynäsare eftersom jag inte direkt engagerar mig i laget och håller koll på hur det går för dem.
Troligen finns det människor som tycker att det är absolut livsviktigt att gå på alla matcher, kunna alla fakta om alla spelare och ha stenkoll på tabellen så att man inte missar en enda sekund av vad laget håller på med. Om man inte gör detta så kan man ju knappast kalla sig för Brynäsare.
Eller?

Brynäs har alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som inget annat lag kan fylla.

I Romarbrevet 10:9 står det att:

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.”

 

 

Det finns stunder i mitt liv då jag inte är speciellt bra på att gå till kyrkan, när bibeln känns ungefär lika spännande som en instruktionsbok om lastbilsmotorer och bönen mest känns som tomma ramsor som rabblas ut i ingenting. Men jag älskar Jesus och jag kallar mig utan tvekan för kristen.
Troligen finns det människor som då skulle vilja påstå att jag inte är kristen ”på riktigt” eftersom jag missar söndagsgudstjänster, inte kan bibeln utantill och inte ber i timmar varje dag.
Det finns människor som kan få mig att känna krav på att engagera sig så mycket jag bara kan i kyrkans verksamhet, studera bibeln tills jag kan den utantill och se till att verkligen be ordentligt så Gud blir nöjd!
Men handlar kristen tro verkligen om detta? Måste man göra allt detta för att få kalla sig för kristen?

 

Efesierbrevet 2:8-9 talar om någonting annat!

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.”

 

 

Här och även i bibelordet innan kan vi läsa om att det INTE handlar om det vi gör utan det handlar om tro.

 

Det finns en risk när man talar om detta att man missar en viktig del.
Skulle jag stanna här så skulle jag visserligen förhoppningsvis lyckats förmedla ett budskap om att det är ganska gött att vara kristen ändå. Man behöver inte gå på de där trista gudstjänsterna, läsa den där gamla boken som knappast kan ha nån relevans i modern tid och man behöver inte sitta med knäppta händer, böjt huvud och slutna ögon och rabbla ramsor till någon gubbe på något mål någonstans långt borta.
På ett sätt är detta sant. Men det är inte alls hela sanningen!
Jag tror att man kan bli frälst och räknas som kristen utan att leva ”det kristna livet” men man missar en stor del av poängen med att vara kristen och man missar ett sjukt spännande liv!

Jesus bror Jakob skriver kapitel 2 vers 14-26 i sitt brev:

”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. Nu säger kanske någon: ’Du har tro.’ – Ja men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.”

 

 

Jag kan vara Brynäsare utan att engagera mig speciellt mycket i laget, men då får jag heller inte ta del av det som laget går igenom och jag får säkerligen inta vara med i A-laget.
Lagets spelare trånar hårt flera gånger i veckan för att kunna prestera bra på matcherna och i bästa fall ta sig ända till ett sms-guld.
Man kan vara ”medlem i klubben” utan att egentligen hänga med på vad som händer men då missar man en stor del.
Man kan till och med vara med som spelare utan att egentligen träna speciellt hårt. Men det är de som tränar, de som lägger ner tid, energi och entusiasm i laget som får vara med om segrarna.

På samma sätt kan jag ”glida med” i mitt kristna liv utan att egentligen göra speciellt mycket av det.
Jag får kalla mig kristen utan att bry mig speciellt mycket om att leva i ett kristet liv. Men jag går miste om så sjukt mycket om jag gör så.
Som kristen finns en möjlighet att sammarbeta med Han som har skapat hela världen och som då också har skapat dig och mig. Om vi är villiga att ”träna oss” som lärjungar till Jesus så kan vi få vara med i Hans A-lag och stå i fronten för det som Han vill göra med våra liv.
Om vi väljer att spendera tid på att umgås med Honom, läsa bibeln och umgås med andra kristna så öppnar sig helt nya dörrar som vi annars skulle missa om vi bara ”glider med”.

De tolv apostlarna som Jesus utsåg under sin tid på jorden levde inget lätt liv. Alla utom en fick dö för sin tro, men de var alla med i laget och nu i efterhand kan man verkligen se effekten av deras liv!
Om de hade nöjt sig med att bara glida med så tror jag att världen skulle ha sett väldigt annorlunda ut!

Det kristna livet är inte lätt, men belöningen är stor och Jesus har lovat att gå med oss precis hela vägen!

Det kan vi läsa om i missionsbefallningen som står i Matteusevangeliet 28:18-20:

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alld vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”