Hej!

 

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev!

Det har hänt massor med grejer, både kul och mindre kul.

Sedan jag kom hem från Götabro har det varit en hel del bråttningskamp med diverse olika grejer. Det har faktiskt till och med gått så långt på vissa fronter att jag till sist hamnat i en sits där jag inte haft den blekaste aning om vad sjutton jag ska göra av allting. Höjden av vilsenhet skulle man kunna kalla det!

 

Det jag tänkte skriva om den här gången handlar egentligen mest om en av de grejerna som har hänt. Jag tänker inte gå in på det i detalj för det gör ingen nytta what so ever.

Men resultatet av det som hände fick mig att inse en ack så viktig grej!

 

I min stund av nöd när jag verkligen mådde helt sjukt mega dåligt och allt mest bara såg mörkt och hopplöst ut ropade jag till Gud. Jag ropade till Gud MASSOR av gånger och bad om styrka att ta mig igenom det här. Jag bad om ett ljus i mörkret och en väg ut ur denna skit som tycktes alldeles oändlig.

Mitt i allt detta kom jag att tänka på två ställen i Bibeln.

Det ena är från ett av budorden Mose fick på stentavlorna på berget Sinai i öknen utanför Egypten för massor med år sedan. Det specifika budordet jag tänker på är "Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig!"

Ställe nummer två är en grej som Jesus sa på den tiden han gick omkring här på jorden.

Han sa ungefär: "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också!"

 

Först blev jag bara arg och tyckte Gud var sjukt orättvis och dum som lät det här hända mig.

Men sen tänkte jag en sväng till på det.

 

Någon stans i bakhuvudet så visste jag ju ändå att Gud inte riktigt jobbar så. Gud vill ju bara gott och det kunde ju därför omöjligen vara så att hela den här situationen var hans fel.

 

Det får mig att tänka på något jag hörde en gång.

"Man kan inte lära ett barn cykla utan att släppa taget och låta henne försöka själv. När hon faller finns man där och säger "Bra försök! Nu provar vi en gång till!"

 

Sakta men säkert har jag insett att de där orden "Du ska inga andra gudar ha..." och "Sök först Guds rike..." inte handlar om att Gud pekar finger mot mig och säger "Där ser du hur det kan gå om man inte passar sig!".

Det handlar om att Gud sträcker sig ner till mig mitt i mörkret och viskar "Kom min älskade vän! Nu försöker vi en gång till!".

 

 

Paulus skriver om att Gud blir som starkast när han själv är som svagast.

När vår egen kraft inte räcker till längre kan Guds kraft ta vid.

Egentligen är det ju ganska logiskt... Det som vi klarar själva behöver ju inte Gud fixa åt oss. Men när vi inte klarar mer har Han lovat att stå vid vår sida och hjälpa till med det som behövs som vi i oss själva inte har.

För mig har detta blivit så verkligt och så starkt den senaste tiden!

Jag har verkligen fått känna av konkret hur Gud har hjälpt mig att resa mig upp och gå vidare när jag själv känt att det inte gått.

Det blev en otrolig insikt när jag förstod att ett liv med Gud inte handlar om vad jag lyckas prestera eller hur duktig jag lyckas vara.

Det är faktiskt snarare tvärt om!

 

Att vara kristen och leva med Gud handlar inte om att bli "extra helig".

Det handlar inte om att vara en "bättre människa".

Det handlar inte om att vara moraliskt felfri.

Det handlar inte om att aldrig göra saker som är fel.

Jag har gjort många saker jag ångrar och det får jag leva med varje dag.

Men Gud älskar mig ändå!

 

Att vara kristen och leva med Gud handlar om just det!

Trots alla misstag får jag vara "med i laget".

Trots alla de gånger jag gjort sånt jag vet är fel får jag alltid en chans till.

 

Det gäller mig och det gäller dig!

Gud letar inte efter perfekta människor som alltid är glada, trevliga och aldrig gör fel.

Sånna människor finns inte.

Gud letar efter de som vill. Han letar efter de som håller på att lära sig att cykla och han viskar till oss var och en: "Kom min vän, så försöker vi än gång till!"