Är du, som jag, en av dem som ständigt får kämpa med sitt dåliga samvete över att man aldrig lyckas hitta tid att hänga med Gud?

 

Jag har ofta fått höra om hur viktigt det är att ta tid med Gud, och jag tror verkligen att det är en sanning! Om vi vill ha en relation med Gud så måste vi ju spendera tid med honom (precis som vilken relation som helst fungerar).

När jag först började fundera kring detta så landade jag i någonting som jag i efterhand har insett var väldigt flummigt och som egentligen inte byggde någon relation alls.

 

Jag tänkte att, om Gud vill ha en relation med mig så vill han ju umgås och hänga med mig i vardagen. För mig blev detta ett argument till att "slippa undan" den där tråkiga, sega stunden där man får sätta sig ner med sin bibel, strunta i att det vore sjukt kul med Xbox just då och "ta tid med Gud".

Det där att "ta tid med Gud" blev ett jobbigt uttryck som genast fick mig att rygga tillbaka av någon anledning.

Att "ta tid med Gud" blev till en plikt mer än något jag faktiskt ville göra och det resulterade i att jag inte gjorde det helt enkelt.

 

Men så småningom insåg jag någonting viktigt!

Det som fick mig att vakna upp var min dåvarande flickväns mammas argument till varför jag borde börja dricka kaffe.

Jag har under väldigt lång tid varit en motståndare till kaffedrickande och varit fullt övertygad om att det inte är någonting för mig. Jag tyckte inte det smakade gott och såg ingen som helst anledning till varför jag skulle behöva det.

Men så sa hon en grej som fick mig att börja tänka i nya banor.

Det var nämligen så att både hon och min dåvarande flickvän tyckte otroligt mycket om kaffe och deras kaffe stunder blev så mycket mer än att bara sätta sig ner och dricka en kopp.

Det blev riktig kvalitétstid!

 

Kvalitétstid i en sån relation är någonting jag verkligen uppskattar. Det spelar inte speciellt stor roll vad man gör egentligen men att sitta ner och bara fokuserat spendera tid med varandra betyder jätte mycket för mig.

Och då blev ju detta självklart någonting som jag ville dra nytta av.

Att sitta ner och dricka kaffe med henne blev till något jag gjorde, inte för att jag själv tyckte att kaffe var det bästa i världen, men för att hon gjorde det och för att hon uppskattade de kaffe stunderna. Det blev ett tillfälle att sitta ner och prata och på så sätt komma varandra närmre.

 

När jag satt och funderade kring det här med "en personlig relation med Gud" ploppade det upp i huvudet på mig och jag upptäckte en viktig dimension i relationen med Gud.

Precis som man kan umgås och ha en relation med en person utan att egentligen göra samma saker, så kan man "umgås med Gud" samtidigt som man diskar, spelar tv-spel, kollar på film etc...

Men det blir aldrig någon djup relation utan den där "kvalitétstiden" där man sitter ner och inte gör någonting annat än att spendera tid åt varandra.

 

Jag vill ha en djup och nära relation med Jesus och sedan "kaffe insikten" har det här med bön och bibelläsning fått ett helt nytt ljus.

Nu kan jag känna ett sug och en längtan efter att ta den tiden med Gud, inte för att jag själv alltid tycker det är superspännande att läsa bibeln och be, utan för att jag vet att Gud älskar när jag gör det och för att jag vill att vår relation ska bli djupare och närmre.

 

 

Men det är ju tyvär så att detta inte alltid är lätt. "Kvalitétstiden" är något som sällan kommer gratis och av sig självt. Det gäller att hitta tillfällen och dra nytta av dem.

För min dåvarande flickvän var det alltid kaffestund klockan 10 varje förmiddag. Det var en tradition och punkt som var lätt att följa och då blev det alltid ett tillfälle varje dag.

Men i min relation med Gud har det inte fungerat riktigt lika lätt. Som mitt liv ser ut nu så är ingen dag den andra lik och det är svårt att sätta upp specifika tidpunkter för saker och ting.

 

Jag insåg dock en kväll, när jag satt och scrollade på facebook i brist på annat att göra, hur mycket "skräptid" jag har om dagarna. Oftast inträffar dessa tillfällen på kvällen strax innan sovdags.

Man har uträttat allt man ska göra under dagen och det finns liksom ingenting mer kvar att göra. Då hamnar jag lätt på facebook där jag gör absolut ingenting eller på youtube där jag kollar på knäppa videos.

Ett otroligt slöseri med tid om du frågar mig!

 

Därför tänkte jag att den här skräptiden, som jag har varje dag, är jätte bra tillfällen att ta lite kvalitétstid med Gud istället. Jag vill ge min skräptid till Gud. Det är just nu min "kaffestund".

 

Vad är din "kaffestund"?