”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”

(Matteus Evangelium 6:36)

Vad betyder det här bibel ordet?

Läser man det rätt upp och ner är det inte så komplicerat och ganska uppenbart.

Men om man ska gå in på det ordentligt och verkligen fundera vad det faktiskt betyder för oss idag i vår vardag blir det väldigt intressant.

Vad innebär det att söka Guds rike?

Vad innebär det att FÖRST söka Guds rike?

Vad är Guds rike?

Kan det verkligen vara så enkelt?

Jag vet inte hur mycket du som läsare vet om mig, men jag har i alla fall deltagit i något som heter Ungdomsbrandkåren. Jag orkar inte förklara ingående vad det är. Men det går i stora drag ut på att ungdomar ska få lära sig grunderna för livräddning och få insikt i vad räddnings personal och främst brandmän faktiskt gör. Vi får lära oss allt från hjärt-lungräddning till vad man gör vid bilolyckor och husbränder och så vidare.

Något som genomsyrar alla moment är hur man hanterar situationen.

Vi fick lära oss att det alltid är viktigt att göra en bedömning av situationen innan man börjar arbeta. Man måste veta vad som händer, vem som behöver räddas och vad farorna är.

Om man funderar lite och har en gnutta fantasi kan man faktiskt tillämpa den här precisen när det handlar om ens andliga liv också. Även här gäller det att kolla situationen innan man agerar. Man måste veta vad som gäller. Det är detta som jag tror är meningen med att FÖRST söka Guds rike.

Det innebär inte att man nödvändigtvis måste ge upp allt annat för att finna Gud. Men det innebär att innan man gör någonting alls så ska man först kolla läget med Gud.

Det behöver inte vara någon jätte stor grej. Det räcker med att bara slänga iväg en kort bön och be Gud leda.

”Att låta Gud leda” kan kännas lite läskigt. Tappar man all kontroll och alla chanser till återvändo?

Nej det tror jag inte!

Tänk dig att du sitter och kör bil. När du låter Gud leda så är det som att du ger honom ratten.

Det enda detta innebär är att Gud styr om bilen ska svänga till höger eller vänster. Resten är ligger fortfarande hos DIG.

Du kan välja att köra fortare eller du kan välja att bromsa. Du kan välja att lägga i en högre växel eller så kan du lägga i backen. Så att låta Gud ta kontroll är inte riktigt så farligt som det låter.

Om du ständigt fattar ett beslut att FÖRST söka Gud så kommer du inte bli besviken.

Det kommer inte bli en lätt färd alla gånger. Gud kan få dig in på vägar du kanske inte riktigt hade räknat med från början. Men bibeln lovar att vi kommer hitta rätt till slut i alla fall!

Vågar du släppa ratten och låta Gud, som har skapat ALLT, styra?

Vågar du lägga ditt liv i Han som kände dig innan du föddes händer?

Vågar du lita på att Gud har en plan med ditt liv?

Vågar du FÖRST söka Guds rike och lita på att du kommer få allt det andra också?

Det är en riktigt bra fråga!

Vad är kärlek egentligen? Är det dendär bubblande känslan man får när man ser nångon man tycker alldeles extra mycket om? Är det en kemisk reaktion i våran kropp som enbart är till för att fortplanta sig på ett bra sätt? Eller är det bara en illusion? Eller kan det vara så att kärlek är något större? Något djupare? Något ”högre”?

Jag tror att man skulle kunna säga att det finns olika sorters ”kärlek”. Det svenska språket är lite bristfälligt i vissa situationer. Så som denna. Det svenska ordet KÄRLEK betyder ganska mycket. Medan exempelvis engelskan har ett mer precist språk.

Jag tror att de olika typerna av kärlek är dessa:

1: “Intresse” (Attraction)

Det är väldigt lätt att bli “intresserad” av någon. Det kan ske när man exempelvis ser någon man tycker är lite extra snygg. Det kan ske om någon gör något snällt för dig. Det kan hända precis vem som helst och det kan riktas mot precis vem som helst. Detta är en ganska ytlig form av kärlek men är oftast det första stadiet mot djupare former av kärlek och ett viktigt första steg.

2: Förälskelse (”to have a crush”)

Detta är den där bubblande känslan som jag pratade om. Det är känslan man får när man ser någon och blir förälskad. Det kan kännas som att allting runt omkring försvinner och det enda som betyder något är just den personen. När man är ”uppfylld av förälskelse” så är allt bara perfekt och underbart. Personen i fråga är den underbaraste som finns och man bara längtar att få vara nära hela tiden. Förälskelse är något som man kan känna ofta, eller inte så ofta. Har man blivit förälskad så har man kommit ett steg längre än att bara vara intresserad, men det är fortfarande en bit kvar.

3: Att vara kär (to be in love)

Somliga kanske tycker att ”att vara kär” och ”att vara förälskad” är samma sak. Men jag tycker inte det! Om man ser till de engelska motsvarigheterna så framgår det tydligare. ”To have a crush” innebär att man har börjat få speciella känslor för en speciell person. ”To be in love” betyder något annat. Om vi översätter det rakt av till svenska så blir det ”att vara i kärlek”. Det är verkligen inte samma sak som att vara förälskad! Och jag tror inte att man kan vara kär utan att ha fått gensvar av personen man är förälskad i. Att vara kär är något man är i ett förhållande. Aldrig utanför. För det är någonting som beror på det man delar med någon annan. Inte känslorna man har för sig själv. Det kan exempelvis ske när man delar ett speciellt ögonblick med sin partner och känner hur bandet mellan sig själv och honom/henne verkligen är något alldeles extra. Det är alltså inte samma sak som förälskelse. Förälskelse är något man har för sig själv när man tänker på någon MAN VILL HA. Att vara kär är när man känner bandet MAN HAR med sin partner.

4: Att älska någon (to love somebody)

Detta är den djupaste formen av kärlek. Detta är den kärlek som består. Denna form av kärlek är den form av kärlek som man menar när man säger ”I nöd och lust” som man säger i kyrkan när man gifter sig. Alla andra former av kärlek är baserade på känslor. Och de är alla till för att leda fram till denna formen av kärlek. Men att älska någon är ingen känsla. Det är ett beslut man fattar i sitt hjärta. Älskar man någon så består det även när allt kanske inte känns helt toppen. Älskar man någon spelar det ingen roll vad någon annan säger. Man vet att det är bara EN person som gäller och det står man fast vid. Ordet ”helig” betyder avskiljd, och på sätt och vist ska personen man älskar vara ”helig”. Man ska inte behandla honom/henne som man behandlar alla andra. Han/hon ska ha en alldeles egen plats i ditt hjärta. Varken någon eller något ska få inkräkta på den platsen.

Det enda som någonsin får gå före är Gud.

VA?!?!? Tänker du nu??

Jag vet... Det låter kanske lite konstigt. Men det är faktiskt så! Gud ska alltid ha första platsen. Gud ska alltid vara viktigast!

Med det menar jag inte att andra saker inte är viktiga. Det är självklart man ska älska sin partner! Det är självklart man ska leva livet och ha roligt! Men man måste sätta Gud först och lyssna på Honom! Gör man det så kommer han ta med dig och allt vad ditt liv innebär så att ni kan stå på första platsen tillsammans. Älskar du Gud först kommer du även kunna älska din partner. Så det handlar inte om att på något sätt ”vara otrogen mot sin partner med Gud”. Det är komplicerat det där... Jag får ta det en annan gång känner jag!

Hur som helst! Om man verkligen älskar någon så ska det kunna hålla även när det stormar.

Du älskar väl din familj? Men du tycker väl inte om dem precis varje sekund va?

Fråga vilket gift par som helst om de känner sig upp över öronen förälskade precis varje sekund så kommer du få samma svar. Det är inte så. Man kan inte vara kär precis hela tiden.

Men man kan älska precis hela tiden! Eftersom det inte är en känsla utan ett beslut man fattar i hjärtat.

Jag vet inte vilken sorts ”civilstatus” du har just nu. Du kanske är singel... Jag vet inte...

Men om du är tillsammans med någon. Tänk då efter.

Älskar du din partner? Håller det när det stormar? Eller lägger du dig ner och ger upp?

Jag vill avsluta med en text från bibeln som handlar om just kärlek och jag tycker det beskriver det ganska bra:

1 Korintierbrevet 13:4-7

”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

Tack för mig!

I was sure by now
God you would have reached down
And wiped our tears away
Stepped in and saved the day
But once again, I say “Amen”, and it’s still raining

As the thunder rolls
I barely hear Your whisper through the rain
“I’m with you”
And as You mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I’ll praise You in this storm
And I will life my hands
For You are who You are
No matter where I am
Every tear I’ve cried
You hold in Your hand
You never left my side
And though my heart is torn
I will praise You in this storm

I remember when
I stumbled in the wind
You heard my cry
You raised me up again
My strength is almost gone
How can I carry on
If I can’t find You

As the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
“I’m with you”
And as Your mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away

I lift my eyes unto the hills
Where does my help come from?
My help comes from the Lord
The Maker of Heaven and Earth

Din tro vördar anti-mänskliga värderingar och vänder människan bort från naturliga drifter och mänskliga egenskaper.

Anti mänskliga värderingar? Hurdå? De verderingar min tro är grundad på är dessa: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din kraft och av hela ditt förstånd. Älska där efter din nästa som ditt själv. (Matteus 7:12)” Vad är omänskligt med att älska om jag får fråga?

Jag skulle vilja jämföra din Gud med en fascistisk diktator. En diktator som inte tillåter någon opposition, och som vill r...egera med enväldig makt. Din Heliga Skrift är full med bevis för din Guds grymhet och megalomani. I Bibeln kan man i första Mosebok t. ex. läsa om hur människan försöker bygga ett torn till Guds himmelrike, men Gud vill inte ha några utmanare. Människan får inte uppnå den omnipotens som Herren besitter. Som konsekvens av detta delar Gud upp människan i olika tungomål och byggnationen av Babels Torn går under.

Det stämmer att Gud har sagt att endast han är Gud och ingen annan. Och det är inte meningen att det ska vara på något annat sätt. Vi kristna tror att det är Gud som har skapat denna världen och då är det väl rätt så logiskt att Han vet bäst hur den fungerar... En bil vet inte själv hur bilen fungerar. Men det vet dess skapare! Så varför skulle vi (skapelsen) veta hur allt fungerar bättre än Skaparen. Då är det väl rätt så smart att låta skaparen styra? Den stora skillnaden på Gud och ”en diktator” är den fria viljan. Gud säger inte att vi MÅSTE följa honom. Vi kan strunta i det och gå vår egen väg också om vi vill det. Men det har sina konsekvenser. Bibeln talar om en himmel (där Gud är) och ett helvete (där Gud INTE är). Bibeln säger också att enda sättet att ta sig in i himlen och till Gud är att vara fri från synd. Och är det särskillt konstigt då? Det är väl ingen grymhet? Vill du exempelvis stiga ombord på ett flygplan får du inte ha några vapen... Exemplen på liknande situationer är många men jag ser ingen vettig anledning till att räkna upp dem allihop här...

I Första Mosebok kan vi följdaktligen ta del av historien om Syndafloden. Den Kristna fårskocken vill gärna tolka detta som Gud som bestraffar människans högmod och ondska. Det vill inte jag. Jag ser denna bibliska passage som en maktgalen tyrann som dödar när han inte får som han vill. Utplånar mänskligheten vill säga.

Om just syndafloden är jag faktiskt inte så värst påläst så jag kan inte säga så mycket om det... Det är sant att Gud sände en flod över jorden för att utplåna all synd. Jag vet inte varför eller så så jag låter det mesta vara osagt på denna punkten. Det jag vet säkert i alla fall är att det är betydligt mer komplicerat än att ”en maktgalen tyrann dödar när han inte får som han vill”.

Vi kan vidare läsa om Syndafallet, Adam och Eva i Edens lustgård. "Ni får leva ett jättefint liv så länge ni gör som jag säger." De första människorna är dock... människor. Människor med djuriska drifter, människor med mänskliga attribut. En vacker dag slingrar sig ormen - befriaren - in i Edens lustgård. Han säger till dem; "Ät denna frukt och du blir din egen Gud. Du blir vis som Jehova, du blir allsmäktig och bestämmer över dig själv." Självklart äter de Kunskapens äpple, Gud gillar inte detta. "Människan ska inte konkurrera med mig. Jag vill ha tyst i klassen".

Syndafallet däremot kan jag mer om! Det stämmer som du säger att det var Eva och Adam som åt av frukten från kunskapens träd, något som Gud sagt att de inte fick göra, och därmed ”införde” synden i världen. Saken är denna att enligt bibeln, och då även enligt den kristna tron, så var inte människan ursprungligen som den är nu. Gud skapade människan efter sin avbild och då var människan ”ren”. Eva och Adam hade säkert flera drömar och sådant som vi andra har... Jag tror säkert att de ville älska med varandra, äta massa god mat osv... Det viktiga att komma ihåg är att allt är menat att vara GOTT från början men sen har mycket förvrängst i och med synden. Att exenmpelvis ha sex med någon man älskar är inget fel. Dock är sex menat att vara mellan EN man och EN kvinna. Man ska inte ha det med flera stycken. Det är då det blir något dåligt. Det var Gud som skapade sex, inte satan. Det var Gud som skapade alkohol, inte satan. Det var Gud som skapade ALLT. Satan har inte skapat någonting. Det som gör att vissa saker är dåliga är som jag sa att synden har förvrängt det så att det blir fel. Jag menar... Även Jesus drack vin när de åt mat och det är inget som helst fel med det. När man däremot dricker en massa och blir full och det i sin tur leder till att man blir våldsam eller gör annat dumt... DÅ är det fel!

Hur är det egentligen med friheten? "Guds godhet"? Är Gud tolerant eller är Gud en diktator med bisarr moral? Sodom och Gomorra är två städer som omnämns i Din Heliga Skrift som syndernas näste. Homosexualitet och tidelag omnämns stå på agendan i dessa städer. Värt att notera är att dessa människor inte skadar sig själv eller påtvingar deras leverne på någon annan. Likväl anser Gud att hur de lever är FEL, och dessa människor ska utrotas som följd till deras dekadenta, perverterade leverne. Varför? För att vår allas Diktator tycker det är fel.

Som jag sa är en central punkt i kristen tro just den FRIA VILJAN. Vi har ett val att antingen följa Gud eller inte göra det. Dock finns det som jag sa konsekvenser. Om Sodom och Gomorra har jag faktiskt inte heller läst särskillt mycket. Jag känner till att det finns men vet inga detaljer om vad det egentligen är. Du skriver att det är ett ”syndernas näste”. Så kan det säkert vara... Och som jag skrev tidigare så kan man inte vara med Gud om det finns synd i ens liv. Vi kristna tror på att en dag kommer Jesus komma tillbaka och döma alla levande och döda och då ska denna jord förgås och en ny jord och en ny himmel ska uppstå. De som inte följer med Jesus på den dagen kommer förgås precis lika mycket som jorden kommer.

Vidare skulle jag vilja peka ut ett antal centrala element i er moral. Arvsynden är ett vidrigt koncept som sätter oskyldiga barn i fördärv innan de ens är födda. I kristendomen dyrkar man döden, inte livet. Jordelivet är bara en sträcka fram till frälsningen, däri ligger ert mål. Kristendomen sätter värde i efterlivet - döden - ni sätter värde i Ingenting! Självfallet säger ni inte "ingenting" utan ni använder begrepp som "frälsning", "himmelriket", "Guds församling", "Kristus". Denna moral är kontraproduktiv, dyrkandet av ett Himlens fantasifoster istället för dyrkandet av liv.

Du tycker arvsynden är vidrig och att det sätter oskyldiga barn i fördärv? I bibeln står även att alla barn tillhör Guds rike. Jag är helt övertygad om att exempelvis ett spädbarn som dör vid födseln hamnar i himlen genom Guds nåd (mer om den senare!). Och vad är det du menar med att vi dyrkar döden? Jag dyrkar inte döden. Jag dyrkar Jesus Kristus och jag älskar livet! Hade vi kristna dyrkat döden hade vi väl tagit livet av oss allihop för länge sedan eller hur? Livet är en väg mot vad som kommer efter. Det är sant. Men så är det väl för alla? Det finns ju ingen som lever livet och INTE avslutar det i den form det är nu för att sedan gå vidare till nästa form? Frälsning handlar dessutom inte att dö och komma till himlen. Att bli frälst handlar om att ta emot Jesus i sitt liv, att ta emot Guds förlåtelse genom Jesu död på korset och därigenom hämta ut sin biljett till himlen.

"Samla inte skatter på här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara." Matteus 6:19-21.

Detta bibelord är mer en moralisk liknelse och vägvisning annat än en regel. Jesus säger att vi ska samla skatter i himlen där de kommer bestå för evigt. Dessa skatter är i form av exempelvis goda handlingar och kärlek. Gud säger inte ”Den av er som lyckas frälsa flest kommer vara rikast i himlen!”. Så är det VERKLIGEN INTE. Gud uppmanar oss att njuta av livet vi har på jorden och vara goda och älskande människor som värnar om varandra. Det Jesus i denna bibelvers menar med att inte samla skatter på jorden är att vi inte ska lägga ner våra liv på sådant som ändå kommer gå förlorat. Om vi exempelvis kämpar hela livet med att driva ett företag och göra det störst och bäst och vackrast och detta är det som tar upp all vår tid, kraft och energi så lever vi inte ett hälsosamt liv. Eftersom allt detta kommer försvinna när vi dör. Och så är det ju oavasett vad man tror på?

Jordelivet är blott en transportsträcka till en fiktiv frälsning.

"Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv." Johannes 12:25.

Samma sak gäller i Johannes 12:25. Det är moraliska riktlinjer som uppmanar oss hur vi ska leva vårat liv. Nu vet jag att det står att ”dem som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv.” Jag vet inte om det är på grund av översättningen som det står så eller hur det är... Men att döma av resten av Jesu liv och berättelserna om honom så kan man enkelt dra slutsatsen att han INTE hatade sitt liv och kan då inte heller mena att man faktiskt ska hata sitt liv.

Intressant är det att veta att de två första och uppenbarligen även de två viktigaste av Jehovas tio budord är följande;
1. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du ska inte missbruka Herrens namn.
För er Herre och Frälsare är det viktigare att dyrka och vörda Honom, självupptagna, maktgalna styggelse, än att inte dräpa och stjäla.

Det stämmer och det betyder att de är de viktigaste budorden. Som jag skrev tidigare så är det Gud och ENDAST Gud som kan vara gud. Det är ingen annan som fixar det. Och det är viktigt att vi förstår detta för att förstå resten! Det är ju trots allt Gud som har satt alla moraliska riktlinjer för hur vi ska leva våra liv och då är det väl en rätt så bra idé att vi vet varför? Sen måste man noga tänka efter innan man bedömer efter gamla testamentet! Gamla testamentet handlar om vad som hände INNAN Jesus kom. De tio budorden är bra och relevanta regler men de är verkligen inte det enda som kristen tro handlar om! Sen står det ju exempelvis i tredje mosebok en massa andra regler för hur man ska leva... Vill du läsa där så gör gärna det! Det står en hel del skumma grejer. Men det är ju inte så konstigt att det står så? Mänskligheten ber Gud att visa hur man ska leva och vad man ska göra för att komma till himlen. Eftersom inte Jesus kommit och tagit på sig världens synder ännu så var han tvungen att förklara ”den hårda vägen”. Det är omöjligt för oss att leva ett syndfritt liv. Bibeln och Gud räknar åtrå som otrohet, hat som mord osv... Och då är det klart det blir hårda regler när människan frågar hur man ska göra för att leva ett syndfritt liv.

Vidare är det viktigt att påpeka att de sju kardinalsynderna alla är mänskliga egenskaper som borde värnas, och som i stor mån är essentiella för en människa. En nobel moral borde innefatta dessa sju synder som dygder. På samma sätt är de Katolska dygderna föraktansvärda egenskaper som gör dig svag och menlös, och inte på något sätt platsar som ideala värden i vårt samhälle.

De ”sju kardinalsynderna” har ingenting som helst med bibeln att göra. Och jag har bibeln som min bok om Kristen tro och ingenting annat. De sju kardinalsynderna är någonting som kyrkan har klurat ut. Det står ingenting alls i bibeln om dem så vitt jag vet. Alltså innebär detta att de är irrelevanta egentligen... Men visst... Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är ju inga bra saker. Det är dock MYCKET VIKTIGT att man inte tar det för fel saker!

Högmod handlar inte om att vara stolt över sig själv, det handlar om att upphöja sig själv och trycka ner andra.

Girighet handlar inte om att vilja ha framgång och ett bra liv, det handlar om att sätta sin framgång och sitt välmående framför allt annat.

Vällust handlar inte om att vilja ha det bra eller att vilja ha sex med sin partner eller så, det handlar om att njuta av saker på fel sätt och att bara se till sig själv och sin egen njutning.

Frosseri handlar inte om att äta mycket god mat eller något sånt, det handlar även här om att göra det ”på fel sätt”. Att roffa åt sig allt man kan komma över utan att tänka på andra.

Vrede är väl i sig ganska uppenbart att det inte är bra? Vrede löser aldrig några problem utan leder bara till nya problem. Kärlek, förlåtelse och förståelse är det som är rätt.

Lättja handlar inte om att sitta och ta det lugnt ett tag och bara slappa. Det handlar om att vara likgiltig och inte bry sig, att inte hjälpa de som faktiskt behöver hjälp när man kan hjälpa till. Att helt enkelt se bort från världen och bara göra ingenting. Lättja kan ersättas med likgiltighet egentligen.

Er Herre är en svartsjuk gud som låter straffet för fädernas och mödrarnas skuld drabba barnen medan den som älskar och dyrkar honom får en plats i Himmelriket.

Min Herre är en kärleksfull Gud som inte vill annat än att vara vid vår sida men som inte kan vara det så länge vi går bort från Honom. Gud vill vara vår vän och ge oss allt Han har att erbjuda men han kan inte det om vi inte tar emot det.

Bättre regera i Helvetet än att tjäna i Himmlen. Jag bestämmer hellre själv än att underkasta mig er despot. Jag har ätit av kunskapens frukt...

För det första kommer du inte regera i helvetet. I helvetet är det satan som är kung och hamnar man där kommer man för evigt pinas och plågas av honom. Grejen med helvetet är att det är ungefär som att ta världen vi lever i och sen ta bort ALLT som är bra och bara behålla det dåliga. Sen brer man på lite extra dåligt. Och dessutom kommer man inte ”tjäna” så som du säger i himlen. Att tjäna är inte att vara en slav och göra saker mot sin vilja. Jag tjänar min flickvän varje dag för att jag älskar henne. Behöver hon min hjälp så finns jag där och gör vad jag kan. Inte för att hon tvingar mig utan för att JAG VILL. Precis så som att satan är kung i helvetet så är Jesus kung i himlen. Och ja vi kommer ”tjäna under honom”. Men inte så att vi är slavar och måste göra en massa tråkiga saker. Vårt land har ju en stadsminister eller hur? Men det betyder inte att vi måste göra massa saker som vi inte vill hela tiden? Och sen är grejen med himlen det att där finns det inget dåligt, tråkigt, hemskt, jobbigt osv... Där är ALLT negativt borta och ALLT kommer vara nytt.

"Gud är död! Gud förblir död! Och vi har dödat honom..."
F. W. Nietzsche, "Die fröhliche Wissenschaft."

”Man säger att Gud är död, men när jag pratade med honom i morse var han inte ens sjuk!”

Känt kristet citat...

Avslutningsvis vill jag säga det absolut viktigaste inom just Kristen tro.

Att vara kristen handlar inte om att man är nån ”bättre människa” än någon annan. Jag har gjort många skit saker som jag verkligen ångrar bittert och jag är ingen ”ängel” bara för att jag tror på Gud. Jag är precis lika som alla andra.

Att vara kristen handlar heller inte om att kunna bibeln utantill, att gå till kyrkan varje söndag eller be långa fina böner varje dag. Jag kan, som du märker, inte hela bibeln helt utantill. Jag går inte till kyrkan varje söndag men jag försöker hinna med det så ofta jag kan för att ta del av den kristna gemenskapen som finns där. Jag ber heller inte långa fina böner varje dag. I mitt hem är det bara jag som är troende och det gör att jag inte riktigt kan sitta på mitt rum och rabbla böner hela dagarna om jag skulle vilja det... Mina böner består mest av tankar lite då och då under dagen.

Det som kristen tro handlar om är att hämta ut sin biljett till himlen. Vi behöver inte betala den för det har redan Jesus gjort genom att dö för vår skull på korset. Genom att göra det betalade han priset för var och en av oss. Det gör inte att vi inte längre syndar för det gör vi verkligen. Däremot betyder det att när den dagen kommer då Gud ska döma alla levande och döda kommer Jesus redan ha tagit på sig synden för de som tagit emot det. Att vara troende och att ”bli frälst” betyder inte att du blir en ”god människa” eller att du helt plötsligt måste sluta leva ditt liv som du gör nu. Det betyder bara att Gud kan ge dig av allt han har. Han kan ge dig någen och räkna med att träffa dig i himlen en vacker dag. Allt annat är bara detaljer som gör det lättare att hålla sig ifrån synden. Jag dricker inte alkohol exempelvis. Inte för att Gud har sagt att jag inte får. Men för att jag vill hålla mig borta från att göra eller vara med om dåliga saker. Och även om jag skulle göra dåliga saker så skulle jag få Guds förlåtelse för det om jag bad honom om det. Så egentligen kan man säga att man får synda precis hur mycket man vill och ändå komma in i himlen så länge man ber och tar emot Guds förlåtelse. Däremot leder inte det till något bra liv.

Jag skulle kunna sitta och skriva precis hur mycket som hellst och försöka förklara för dig hur bra Jesus är. Men det skulle inte spela någon roll alls. Det enda som kan göra dig frälst är att DU fattar ett beslut att följa Honom och ta emot hans nåd och förlåtelse.

Skriv gärna igen om du undrar mer eller så.

Finns Gud?

Frågar du mig är svaret helt klart JA! Huruvida man vill kalla denna gud för Jesus, Allah, Världsanden osv. spelar ingen större roll... Men jag tror helt klart att någon form av något högre gudomligt existerar.

Det finns många misstag som folk enligt mig gör sig skyldiga till när de försöker finna ett svar på frågan om Guds existens. Det första är att man ofta fokuserar för mycket på en specifik religion och vad den har för nackdelar. Det är vanligt att man hör saker som ”Hur kan du tro på en god och kärleksfull Gud som älskar alla när kyrkan dödade massor av människor i korstågen?”

Det påståendet tycker jag personligen är helt meningslöst. Man har använt sig av någonting som inte alls har med saken att göra som argument för att Gud är fel.

Jag är väl medveten om att kyrkan och andra religiösa grupper har gjort mycket dåliga saker ”i Guds namn”. Detta betyder dock inte att den Gud de påstår sig företräda är sådan. Om Gud är kärleksfull och god kan man ju med ganska enkel logik dra slutsatsen att han INTE vill att vi ska kriga, döda folk, tvinga andra att gå till kyrkan varje söndag, läsa bibeln pärm till pärm en gång i månaden och så vidare. Många troende verkar ha missat det där lite grann. Man hakar upp tron för mycket på regler, traditioner och kulturella normer. Det viktiga, tycker jag, är att man fokuserar på vad det egentligen handlar om.

Om man studerar bibeln och försöker få ut vad den egentligen vill säga kan man sammanfatta det hela med två bibel verser. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin ende son, så att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”(Joh 3:16) och ”Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. ”Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: ”Du skall älska din nästa som dig själv.”(Matt 22:37-39). Här finner man ingenting som säger att man ska göra precis som Gud säger, att man måste kunna bibeln utantill, att man måste be tre timmar om dan eller att man måste gå till kyrkan varje söndag och ha slips och finskor. Det enda som står är att man ska tro på Gud, ta emot den gåvan han har gett i form av syndernas förlåtelse genom Jesu död på korset, älska honom som han har älskat oss och älska sin nästa som sig själv. Det är inga superjobbiga grejer. Det krävs ingen lång utbildning eller särskild speciell fysisk prestation för att klara av det. Det är bara en fråga om inställning!

Jag tror att man kan tro på Gud på flera sätt. Det handlar i grund och botten inte om att ha en välutvecklad bild av hur universum fungerar och förstå precis allt som står i religiösa texter. Det viktiga är var man har sitt hjärta. Det bibeln säger om hur man bör leva är enbart riktlinjer för hur man ska göra för att följa den mall Gud har gjort. Det är ingen obligatorisk regelbok utan snarare en handbok för hur man kan göra för att det ska bli bra i slutändan. Självklart kan man göra på sitt eget sätt men då finns risken för att man kanske hamnar knasigt. Man kan jämföra det med att bygga ett hus. Det finns oftast en ritning och om man följer den blir det troligen en bra byggnad om man gör allting rätt. Man kan ju välja att strunta i ritningen och bygga lite som man vill. Då får man dock se till att räkna med att det kanske inte riktigt blir som det var tänkt när man är färdig.

Sammanfattningsvis vill jag återigen påpeka det jag skrev i början.

Gör inte misstaget att hålla på och klaga på fel sak när det inte har med saken att göra. Vill du klaga på religion så ok, jag kan hålla med dig på många punkter! Vill du klaga på det kyrkan gör så visst, jag kan hålla med dig på många punkter! Vill du klaga på det folk gör ”i Guds namn” kör på, jag kan hålla med dig på många punkter!

Men vill du klaga på det Gud gör måste jag tyvärr dra hårt i bromsen! Den Gud jag känner har hittills inte gjort något fel.

Tack för mig!

Livet:

Jag har funderat på Livet och hur det fungerar och vad det egentligen är. Och jag tänker såhär:

Livet är som en bok där livet vi lever är handlingen. Allt som existerar här i världen är ingredienser i bokens handling, personer, djur, träd, stenar, you name it... Varje sida i boken är fylld med allt som händer i världen, från början till slut.

Varje bok har en författare. Eftersom jag är kristen så kör vi dethär ur ett kristet perspektiv. Vilket innebär att författaren såklart är Gud.

Författaren:

Eftersom Gud har skrivit boken som vi kallar Livet vet han vad som händer i början, i mitten och i slutet. Han kan hela boken för han har ju skrivit den. Gud kan också om han vill bläddra mellan sidorna precis som han vill eftersom han har boken i sin hand. Vi däremot måste följa handlingen som den är eftersom vi är INUTI boken och inte utanför den.

Karaktärerna:

Vi är som sagt karaktärerna i boken. Vi följer handlingen och utgör handlingen. Utan oss finns det ingen handling och utan handlingen finns inte vi. Precis som vilken bok som hellst. Tar du bort handligen försvinner karaktärernas mening. Karaktärerna kanske finns kvar men de har inget att göra och ingen mening övörhuvudtaget. Tar man bort karaktärerna förlorar handligen sin mening eftersom handlingen bygger på och utförs av karaktärerna.

Handlingen:

Handlingen, skulle man kunna säga, är vad vi kallar meningen med livet. Som karaktär i Boken har jag en roll att spela i den stora handlingen. Och för att handlingen ska kunna slutföras måste alla karaktärer spela sin roll. Jag säger inte att alla har olika meningar med sitt liv. Alla har samma mening, att fullfölja sin roll i handlingen.

Döden:

Vad händer då när man dör? När man dör har man avslutat sin roll i handlingen och är inte längre en del av den. Man har helt enkelt fösvunnit ut ur boken. Man kan finnas knar i andra karaktärers minnen och så vidare men en själv som karaktär finns inte längre.

Slutet:

Handlingen kan inte få sitt slut förrän alla karaktärer har slutfört sin roll. Hur ”boken” slutar kan vi inte veta eftersom vi fortfarande är fast i handlingen. Gud vet hur det kommer sluta men vi får helt enkelt se hur det blir när den tidpunkten kommer.

Uppföljaren:

Bibeln berättar om en ny värld som kommer när denhär världen är slut. Dvs. En ny handling och en ny saga.

Bibeln:

Bibeln skulle kunna liknas vid att läsa det som står på baksidan av fodralet till en film. Man får en liten bild av hur filmen kommer vara men man får inte veta hela filmen.

Alltså:

Meningen med livet är inte att frälsa 12487642 miljoner människor. Inte heller att ha mest saker i världen. Inte heller att hitta en schysst livspartner och bilda familj. Inte helelr att föra sitt arvsanlag vidare. Inte heller att ha det så kul som möjligt hela tiden. Inte heller att bilda sig ett namn som alla kommer komma ihåg när man har dött.

Meningen med livet är att spela den roll som ”författaren”/Gud har tänkt ut åt en. För det är det karaktärer gör.

GBUA! //Fredz

Jaa, okej, I see. visst, det är bra argument för att det finns någon Gud det håller jag med om..

Jag måste säga att jag tycker det är ascoolt att du tror! Jag älskar människor som bara tror på Jesus och allting av hela sitt hjärta fastän de inte helt säkert kan veta att allt det där är sant.

Visst vore det underbart med en Gud som älskar och förlåter och jag vill tro, jag har verkligen försökt. Jag önskar att jag var som du, jag önskar jag bara kunde välja att tro på allt det där som du. Men jag kan inte låta bli att tvivla och ifrågasätta hela tiden.

Det är därför jag kommenterade, jag önkskar att någon kan ge mig bevis för att det här är rätt, det här med att vara kristen..

förlåt att jag tar upp en massa tid ur ditt liv med onödigt flum >.<

din vän X ^^

---

Jag tänkte jag kunde ge ett till litet svar på det! Hoppas du läser det Mr. X! ^^

Jag förstår dig verkligen när du säger att du vill ha "bevis". Som samhället ser ut idag (med allt vetenskapligt tjaffs) så är det nästan kriminellt att tro på något utan att ha bevis i hand. Och därför kan vi kristna ses som knäppa och ologiska eftersom vi bara tror å gissar utan att egentligen  veta. Men är det verkligen så?
Är det så att vi bara knallar runt å "hoppas" som fårskallar? Är det så att vi tror "bara för att" utan nån vettig grund? Är det verkligen så att det inte finns någonting alls som ligger till stöd för vår tro?

Större delen av jordens befolkning tror på någon form av Gud. Är det verkligen så att alla bara går runt å flummar?

Jag tror inte det. Jag vet att det finns logiska grunder för min tro. Jag har anledningar att tro.
Inget illa mot de som växt upp i kristna familjer (jag önskar jag också gjort det vissa gånger), men en sak som kan vara en nackdel med det är att tron kommer "automatisk" och man bara blir tillsagd att det är så utan att riktigt fundera varför.

För oss stackare som råkade hamna i andra familjer är det ju inte riktigt lika. Ingen i min familj utom jag har en levande tro på Gud. Så jag har inte fått den "undervisningen". Jag har fått fatta mitt beslut alldeles själv och jag måste fatta det beslutet varje dag.
Då kan det ju inte direkt vara utan anledning?
Eller är jag ett pucko? Ja... döm själv...

Vad finns det då för anledningar att tro att det finns en allsmäktig och kärleksfull Gud? Den Gud det står om i Bibeln?

Jo!!!

---

1: Se på världen.
Jag vet inte vad du tycker men jag tycker det är rätt så oligkst att världen skulle skapas utav ingenting/kaos/en slump.
Hela världen är näst intill perfekt ordnad och koordinerad. Att allt funkar ända från planeternas rörelser till att en liiiiten loppa övörhuvudtaget kan leva tycker jag är fantastiskt.
Evolutionister påstår att det har utvecklats till det. Det är möjligt att det har utvecklats. Men jag tror inte det är möjligt att få sån ordning utan en vettig plan som ligger till grund för det.

2: Läs bibeln:
Bibeln är en av världens mest lästa böcker (om inte DEN mest lästa). I bibeln står det en massa heftiga grejjer om hur folk delar på havet, hur man går på vattnet och hur man räddar mänskligheten.
Jag tror Bibeln är Guds Ord, Guds budskap till mänskligheten. Jag tror Bibeln är Guds sätt att visa oss hur vi kan leva för att det ska lösa sig i slutändan.
Många ser bibeln som en sagobok full av många mysiga, spännande, helknäppa historier om gamla skäggiga gubbar som levde för jättelänge sedan i landet långt långt borta.
Jag tror verkligen bibeln är mer än så. Varför? Jo! För jag kan se mig själv genom berättelserna. Inte alla, inte alla gånger, men många gånger. Det händer ofta att man slår upp bibeln och läser ett stycke som handlar om PRECIS det man har jobbigt med för stunden. Eller det man funderar över.
En sagobok kan inte riktigt fixa sånt! ;) Det är iallafall vad jag tror.

3: Se på kristna i din närhet!
Jag har massor med kristna vänner. Kristna finns liksom nästan överallt. Inte katten kan de väl alla vara stora feta lögnare? Alla har ju något att berätta om deras relation till Gud.  Man får höra om bönesvar, hur Gud har "hoppat in" i situationer och hjälpt till.

4: Min egna relation med Gud!
Jag har vart troende nu i snart 4 år. Jag har fått möta Gud flertalet gånger. "Inte face to face, men ande to ande" som jag sa i onsdags! ;)
Det är inte många som riktigt förastår hur detdär funkar. Det gör inte jag heller. Men jag vet ATT det funkar. Det händer ofta. Det kan vara genom att jag som sagt läser precis rätt sak i bibeln, att nån säger precis rätt sak till mig utan att egentligen veta om det. Bönsesvar kommer i stort och smått. Jag har aldrig sett något såntdär ballt "ljussken och en massa pampigt dånande som får en att falla till marken".
Men jag tror inte riktigt det är så Gud arbetar.
Gud har ju skapat världen som den är. Då vore det ju onödigt att ta till metoder som inte finns... Mycket smartare är det ju att använda sig av sätt som vi människor förstår. Som t.ex ord, leenden, tankar osv...

---

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om varför jag tror på Gud men jag tror dethär får räcka för denhär gången!
Om du undrar mer så snälla fråga! Jag är här för att göra mitt bästa för att svara! :)
Om du vill ha effektivare konversationer än bara blogginlägg kontra komentar kan du adda: [email protected] på msn!

Gud välsigne dig Mr. X!

Det är absolut en fin tanke, men jag har ett litet problem med argumenten och jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag påpekar detta.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att din poäng är såhär: Gud måste finnas för vi tänker ju på Honom och vi kan inte komma på någonting helt själva; Gud måste ha inspirerat oss.

Men då kan jag inte låta bli att tänka på typ Egypten... eller vilken högkultur som var först... Mesopotamien kanske... iallafall så hade väl de här kulturerna egna religioner med en massa gudar. Folket trodde väl på de här gudarna och var övertygade om att de styrde världen. Dessa religioner fanns långt före judendomen, hur kan du vara helt säker på att vår tro inte bara är en "modifierad kopia" inspirerad av äldre tiders gudar?

Förstår du vad jag menar? Det finns en mängd religioner i världen, som alla har människor som tror på dem. Hur kan man vara så säker på att alla dom har fel och bara kristendomen har rätt?

Det är lite svårt att förklara vad jag menar, men förstår du lite hur jag tänker?

X

---

Clever tanke måste jag säga!
Noteras bör dock att jag inte säger att mitt tidigare inlägg är ett "bevis" på att just bibelns Gud existerar utan att någon form av Gud existerar. Visst enligt historien var egypten och dedär nissarna först med att hålla på med religion...

Jag tror dock på bibelns Gud och i bibeln står det att Gud är Alpha och Omega. Det vill säga Början och Slutet. Alltså utan tvekan först.


Återigen vill jag påpeka att argumentet i föregående inlägg enbart pekar mot att det finns någon sorts Gud.
Det säger ingenting om vem denne Gud nu är.

Hoppas det gav dig lite klarhet Mr. X. ^^

Ibland är det ruskigt knepigt att förstå sig på hur tron egentligen fungerar. Finns Gud? Å om han gör det? Hur i hela friden ska man få reda på det? Många gånger känns det kristna livet tomt och meningslöst. Hur djupt man än gräver hittar man mest bara sand. Ändå finns någonting där. Någonting som man inte riktigt kan greppa eller förstå. Och hur mycket man än försöker blir det bara ännu mer dimmigt och suddigt. Jobbigt läge med andra ord!

Men jag tänkte såhär!

Jag är Brynäsare. Det finns inget som kan ändra på det. Även om det skulle stå tre miljoner Djurgårdare, AIK:are, Leksingar eller vad som helst och fråga om jag verkligen är Brynäsare skulle svaret vara detsamma. "Ja jag är Brynäsare!"

På samma sätt tror jag man kan se min kristna tro. Innerst inne vet jag vem jag tillhör och vem som är världens kung. Även om tre miljoner ateister, satanister, buddister eller vad som helst skulle fråga om jag verkligen är kristen skulle svaret vara detsamma. "Ja jag är kristen!"

Som jag sa innan är jag 100% Brynäsare. Brynäs kommer ALLTID att vara det bästa laget. Jag vill inte påstå att jag är världens mest entusiastiska Brynäs supporter dock. Det var länge sedan jag såg en Brynäs match. Har bara sett dem en gång live. Jag har ingen aning om hur det går för dem i serie spelet eller något sånt. Jag har ingen aning om vad deras spelare heter eller sådär. Det enda jag vet är att Brynäs är lag nummer 1 och så kommer det alltid vara.

Återigen kan man dra paralleller till min kristna tro. Jag går inte på alla gudstjänster, jag ber inte varje kväll, jag är inte med på alla evenemang i kyrkan osv. Jag lever helt enkelt inte det "kristna livet" till fullo. Men jag är fortfarande med i laget. Jag vet att Jesus är nummer 1. I mitt hjärta dunkar Jesus och jag vet att det är där jag hör hemma. Jag är kristen och det ändrar inget på.

En lagspelare i en lagsport har oftast (om inte alltid) en tränare som säger vad man bör göra och vad man inte bör göra (vill inte säga ska för det känns inte som att det passar rätt in). Det är inte alltid spelarna gör precis som tränaren säger. Det är inte alla spelare som tränar 4 timmar om dagen varje dag. Det är inte alla spelare som kommer på alla träningar. En del spelare kanske bara står uppskrivna på medlemslistan men är knappt där alls. Men det säger inte att de inte är med i klubben. De är ju fortfarande medlemmar. Eller hur?

De kommer dock garanterat inte få spela i A-laget. Alltså kommer de inte få vara med om de stora serie segrarna och om man har riktig tur VM-gulden och OS osv.

A-laget är för de som tränar hårt. De som gör som tränaren säger och kämpar sig upp till sin plats.

Än en gång kan man likna detta vid den kristna tron. Tränaren är i det här fallet Jesus Kristus själv. Det finns mycket Jesus säger att vi borde och inte borde göra. Att inte göra det betyder inte att vi blir kickade ur "klubben" men det innebär däremot att vi missar matcherna om guldet. Träningar går sportsmannen på för att lära sig hur han ska uppträda på matchen för att lyckas bra. En kristen gör samma sak fast på möten, gudstjänster osv.

Sportsmannen tränar privat på egen hand för att få kraft att prestera bra och lyckas i matcherna. En kristen gör samma sak, fast på bönestunder, lovsångsstunder, samtal osv.

Att vara Brynäsare tror inte jag innebär att man kan ALLT om Brynäs å följer deras varenda rörelse. Inte heller tror jag heller att vara kristen betyder att följa bibeln och kyrkan i allt. Även om det är målet. Men själva kärnan i att vara kristen är att vara "en i laget/klubben".

Amen.

Egentligen är vi svenskar bra fega. Frimodighet är ju närmast syndigt. Om nån är "annorlunda" är den inte unik utan udda. Om man säger nåt som inte majoriteten håller med om är man korkad. Ifrågasätter man skolans sätt att lära ut eller annan auktoritet är man plötsligt en bråkstake. Skum värld vi lever i.

Fick höra en historia om afrika idag. Så vitt jag har förstått händer det mycket i afrika. En vän berättade om hur hon hade fått se Guds kraft i praktiken då massor med folk blev frälsta och hur sjuka botades. Varför händer inte sånt i sverige? Varför ställer vi kristna oss inte bara upp på gatan och predikar evangeliet? Varför berättar vi inte för killen på max om Jesus? Varför lägger vi inte händerna på sjuka och botar dem i Jesu namn? Varför för vi inte folk till Jesus? Det är ju det viktigaste som finns och vårt uppdrag här i livet!

Det är ju inte särskillt svårt! Allt du behöver göra är att vara ett vittne. "Ett vittne?" tänker du, "Jahapp? Och det innebär?"

Jo. Att vara ett vittne innebär att berätta det man har sett, hört och upplevt. Ska det va så himla svårt? Vi kristna har upplevt Jesu Kristi kärlek och nåd genom hans död på korset. Att det ska va så rackarns svårt att berätta för våra medmänniskor om det! Vad kan det bero på tro? Jag tror vi helt enkelt är fega.

Vi vågar inte berätta eftersom vi är rädda för vad folk ska tro och för att de ska tycka vi är korkade å hjärntvättade.
Men vi vet att vi inte är hjärntvättad. Iallafall vet jag att jag har valt Jesus av egen slutledningsfömåga genom att använda mitt sunda förnuft och väga det med mina upplevelser av Gud. Den enda logiska förklaringen är att Gud finns.

Dessutom har vi niget att vara rädda för. Vi har världens skapare på vår sida!
"Om Gud är med oss, vem kan då vara mot oss?" har jag för mig nån har sagt.

Vi lever i bästa fall c.a 100 år här på jorden. Jämfört med evigheten är det en fjärt i rymden. Vi kommer alla spendera evigheten. Antingen med Gud eller utan Gud.
Borde vi inte då satsa allt på att få med oss våra vänner till Gud som har givit oss vårt liv och befriat oss från alla bördor?
Det är inte alltid lätt men det är värt ett försök! Och inte bara ett! Vi bör försöka och försöka om och om igen tills hela världen förstår att Gud är bäst! Vi kanske inte lyckas varje gång. Många gånger kommer det kännas tort och bara korkat. Många gånger kommer folk vända sig bort från oss eller tycka vi är dumma i huvet. Men det spelar ingen roll. Vi vet att vi talar sanning och det kan de inte ändra på.

Ett barn behöver ungefär 12 gånger på sig att lära sig något. Är det då så konstigt att inte alla förstår sig på Jesus på en gång?