När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade:” Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån något det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!” Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds Rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.” (Mark 10:17-27)

I den här berättelsen får vi möta en man som verkar vara ivrig att få prata med Jesus. Det står att han springer fram till honom och faller på knä. Han vill veta vad han ska göra för att vinna evigt liv. Jesus svarar honom att han ska hålla budorden och mannen svarar att han har gjort det sedan han var ung. Notera att Jesus i sin uppräkning av budorden inte tar med alla. Bland annat så nämner han inte det första budet om att vi inte ska ha några gudar vid sidan av Gud och att vi inte ska ha begär till vår nästas egendomar. Det kommer när han säger att: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga.” Mannen hade varit noga med att hålla alla buden, men missat det viktigaste. Han hade börjat älska sina rikedomar mer än Gud och när han fick höra vad som behövs för att man ska vinna evigt liv blev priset alldeles för dyrt för honom. Lägg också märke till att Jesus uppmaning kommer med ett löfte. Om mannen säljer allt han äger så kommer han att få en skatt i himlen och sen kan han följa Jesus. Jag tänkte att vi skulle stanna upp lite kring de här skatterna som det talas om. Mannens skatt på jorden och skatten i himlen.

Skatten i himlen

Vad är då den här ”skatten i himlen” som Jesus talar om. I Matteusevangeliet 6:19-20 står det också om att vi inte ska samla skatter här på jorden där tjuvar stjäl och mask och mal förstör utan att vi istället ska samla skatter i himlen där inga tjuvar stjäl och varken mal eller mask förstör. Men vad är det för något vi får då?

I Matteus version av berättelsen om den rike mannen står det precis efter att ”Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv.” Men det är bara en av de saker som lovats till de som tror på Jesus och följer honom. Bland många fler finns det löften om:

Evigt Liv

·         “Syndens lön är döden, Men Guds gåva är evigt liv I Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 6:23)

·         ”Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son. Den som har hans son har livet, den som inte har Guds son har inte livet.” (1 Joh 5:21)

Bibeln lovar oss evigt liv om vi följer Jesus. På ett annat ställe står det att den som tror på Honom ska leva även om han dör. Det här eviga livet är inte bara att man kommer fortsätta leva och ”existera” som vi gör nu. Det innebär ett liv i en evighet tillsammans med Gud, utan ondska smärta och lidande. En evighet i himlen.

Räddning

·         ”Om du med din mun bekänner att Jesus är herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.” (Rom 10:9)

Vi ska bli räddade om vi med vår mun bekänner Jesus som herre och i vårat hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Najs! Men räddade från vadå? Och räddade till vad?
I Romarbrevet läste vi att syndens lön är döden. Det vi blir räddade ifrån är just det, synden och genom synden döden. När Jesus fängslades, plågades och avrättades på ett kors tog han på sig alla våra synder och bar dem ner i dödsriket. När han sedan uppstod från de döda besegrade han dem och döden och gjorde det möjligt för oss att befrias från vår synd och skuld. Han räddade oss från att behöva betala priset för vår synd och sona straffet till att istället få ett evigt liv tillsammans med Honom. Han upprättade relationen mellan människa och Gud och gjorde det möjligt för oss att komma till Honom igen.

Guds barn

·         ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn” (Joh 1:12)

·         ”Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ’Abba! Fader!’Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet. ” (Rom 8:12-17)

I Romarbrevet står det om att vi har fått söners rätt och att det gör oss till Guds arvingar och Jesu medarvingar. Det innebär att precis samma sak som Jesus fick av Fadern kommer också vi att få. Läser man vidare i Romarbrevet får vi höra om hur ofantligt stort detta arv är. Paulus skriver att de lidanden vi kan tänkas gå igenom inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som vi ska få. Det står att hela skapelsen väntar på att få se den och befrias genom den. Det står också att, i väntan på denna ofantliga härlighet, har vi fått Anden som en första gåva vilket för oss in på nästa ting i skattkistan.

Den Helige Ande

·         ”Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande… Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:16-17a, 25-26)

·         ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)

Vi har fått den Helige Anden som gåva, eller Hjälparen, som den kallas här. Det är den Helige Ande som gör det möjligt för oss att följa Jesus idag. Vi får hjälp att komma ihåg och förstå det Jesus sa till oss och vi får kraft att vittna om Honom i hela världen. I Romarbrevet står det också om hur Anden ger oss olika gåvor som rustar oss för vår tjänst.

Hjälp och skydd

·         ”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan… Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?” (Rom 8:28, 31)

Gud har lovat att vara med oss och på allt sätt hjälpa oss att nå det goda. I Missionsbefallningen säger Jesus att han skall vara med oss alla dagar ända till tidens slut.
Den Gud som skapade himlen och jorden, som har all makt, som vet allt och som är större än allt har lovat att stå på vår sida. Om Han är med oss, vem eller vad skulle då kunna stå emot oss?

Allt vi behöver

·         ”Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? (Matt 6:25-26)

·         ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd eller ger honom en orm när han ber om en fisk? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom?” (Matt 7:7-11)

Gud lovar att förse oss med det vi behöver när vi ber honom om det. Han säger till och med till oss att inte oroa oss. Han ser till att fåglarna har det som de behöver. Ska han inte då också se till att vi, som är så mycket mer värda, också har det vi behöver. Det kanske är svårt för oss som bor här och redan har det mesta som vi behöver, och lite till, att ta till oss det här löftet. Men faktum är att det finns där och det är precis lika gällande som något annat. Gud vet vad vi behöver och han kommer att förse oss med det när vi ber om det, för det har Han lovat.

Skatten på jorden

Den här skatten på jorden då.. Vad är den egentligen? I berättelsen om den rike mannen så står det ju tydligt att det handlar om pengar och förmögenheter.
Just pengar är ett av de ämnen som Bibeln varnar lite extra mycket för. I 1 Tim 6:10 står det att kärleken till pengar är roten till allt ont och i Matteus 6:24 står det att människan inte kan tjäna både Gud och mammon (hebreiska för förmögenhet och rikedom) samtidigt och att hon måste välja. Detta är väldigt relevant för oss som lever i västvärlden. Vi har otroligt mycket pengar or är, i jämförelse med många andra, helt brutalt rika.
Det finns en undersökning som har tittat hur det ser ut i världen och kommit med en jämförelse för att göra det begripligt. De leker med tanken att hela världens befolkning på ungefär 7 miljarder människor skulle reduceras till en by med 100 invånare. Om det skulle vara så skulle det se ut så här:

- 80 stycken skulle bo i hus som har lägre kvalitet än standard

- 16 stycken skulle kunna läsa och skriva

- 50 stycken skulle vara undernärda och 1 skulle vara döende av svält

- 33 stycken skulle inte ha tillgång till drickbart vatten

- 39 stycken skulle inte ha tillgång till hygienartiklar

- 24 stycken skulle inte ha någon elektricitet (och av de 76 som har elektricitet skulle de flesta bara använda det till ljus om natten)

-  8 stycken skulle ha tillgång till internet

- 1 skulle ha högskoleutbildning

- 1 skulle ha HIV

- 2 skulle vara nära födseln; 1 nära döden

- 5 skulle kontrollera 32% av hela världens välfärd; alla 5 skulle vara amerikanska medborgare

- 48 stycken skulle leva på mindre än två dollar per dag

- 20 stycken skulle leva på mindre än en dollar om dagen

Vi som bor här är bland de rikaste i världen. Vi har det otroligt bra och kärleken till pengar och rikedom är verkligen inte långt borta. Många av oss, jag inkluderad, har verkligen mycket mer än vad vi egentligen behöver. Jag behöver egentligen inte min iPhone eller iPad. Jag behöver egentligen inte min dyra dator eller mina tre gitarrer. Jag behöver inte godis eller chips och jag skulle nog kunna köpa lite billigare mat än vad jag gör. Jag behöver egentligen varken tv, Xbox eller soffa. Vi som är så rika behöver verkligen fundera ordentligt över vad det är vi äger. Skulle vi kunna ge upp våra fina prylar och rikedomar om det skulle behövas eller är vi som den rike mannen?
Det jag menar är inte i första hand att vi alla ska gå och sälja allt vi äger och börja leva på gatan, det jag menar är att vi måste vara beredda att ge upp våra ”skatter på jorden” när det behövs.
Men är pengar verkligen den enda skatt vi kan ha på jorden? Nej jag tror inte det. Även om den är vanlig och lätt att fastna i måste vi också vara uppmärksamma på andra skatter som kan lura oss.

I Matteus 6:21 står det att där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Alltså är skatten det som fångar vårat hjärta, det dyrbaraste och viktigaste vi har. Det vi brinner för helt enkelt, det vi älskar. Med det perspektivet inser vi att den här skatten skulle kunna vara nästan lite vad som helst.

Jesus säger precis efter berättelsen om den rike mannen att den som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för hans och evangeliets skull ska få hundrafalt igen. Jag tror att Jesus menar den som har lämnat ALLT när han gör den uppräkningen. Den som inte låtit något stå i vägen för relationen med Honom.
Det skulle kunna vara allt ifrån pengar, till dåliga relationer, osunda beteenden och beroenden, hobbys som tar alldeles för mycket tid och äter upp ens liv, sex och porr, maktbegär, bekräftelsebehov och så vidare… Skulle jag göra en komplett lista med allt som kan stå i vägen mellan mig och Gud skulle jag få hålla på alldeles för länge.
Här får vi, var och en, se över vårat eget liv och fundera noga på om det är något vi har som vi måste lämna för att kunna följa Jesus.

Jag har fått lämna många saker på min väg med Jesus. Det har varit hobbys, drömmar, relationer och bekvämligheter. Det har varit jobbigt många gånger och ibland till och med gjort riktigt ont, men jag har fått löftet om en skatt i himlen som är värd så mycket mer än allt annat och den gör det värt det.

Igenom nålsögat

I slutet av berättelsen om den rike mannen säger Jesus att det är lika lätt för en som är rik att komma in i Guds rike som det är för en kamel att gå igenom ett nålsöga. Jag vet inte om du har funderat över storleks skillnaden på en kamel och ett nålsöga någon gång, men jag kan berätta för dig att det är helt omöjligt för en kamel att komma igenom ett nålsöga så vida man inte hackar upp den i ytterst små bitar först, men då skulle den ju dö på kuppen och det funkar ju inte heller.
Lärjungarna förstod detta och blev förskräckta. De frågade: ”Vem kan då bli räddad?”
En väldigt bra fråga! Om det nu är så svårt att komma in i Guds rike, vad sjutton ska vi då ta oss till? Är det kört för oss? Kan vi packa ihop och gå hem och hoppas på att den där evigheten utanför Guds rike inte är så hemskt som det låter? Näe inte riktigt… Jesus ger oss nämligen ett svar på även den frågan!

”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt” säger han. Vi behöver Guds hjälp för att ”ta oss igenom nålsögat” in i Guds rike. Vi klarar inte av det på egen hand. Därför hjälper det inte om jag bara går och säljer allt jag äger om min skatt är min rikedom, det hjälper inte att jag bara slutar spela fotboll om det är vad som är viktigast i mitt liv eller att jag slutar titta på porr om det är det som fyller mitt hjärta. Jag behöver Guds hjälp. Det enda jag kan göra är att komma med min skatt till korset och ge den till Honom och be att han förvandlar mitt hjärta så att det börjar bulta för skatten i himlen istället för skatten på jorden. Det är först när jag kapitulerar in för Gud och ger honom det mitt hjärta slår för som Han kan bli det viktigaste i mitt liv och jag kan börja följa honom på riktigt. Det är inte lätt, men det är värt det!

Har du någonsin känt frustration över ett beslut du behöver fatta men det är inte riktigt helt klart vilket alternativ som är ”det rätta”?

Vissa situationer är inte helt glasklara.

Det kan vara frågor som exempelvis handlar om vilket jobb man ska skaffa, vilken utbildning man ska studera, vem man ska gifta sig med osv...

Många gånger är det ganska lätt att se vad som är rätt och vad som är fel.

Vi vet exempelvis att det är fel att döda, rätt att hjälpa våra medmänniskor osv...

Som kristen har vi ett viktigt rättesnöre i de här frågorna: Bibeln!

Bibeln ger oss massor av riktlinjer på var vi bör vara på väg. Bibeln är väldigt bra på att beskriva målet, men det är inte allt för ofta som talar om vägen dit rent konkret.

Vi (åtminstone jag) har en tendens till att ofta be Gud att visa mig vägen dit han vill att jag ska gå. Jag vill att han ska ge mig lösningen på problemen jag står i, svaret på funderingarna jag grubblar över och tydliga direktiv på vad just jag ska göra just nu. Och för det mesta slutar det med att jag står kvar där, frustrerad över att Gud inte svarar på min bön. Det känns som att antingen är Gud trög så han inte fattar mitt problem riktigt eller så vill han helt enkelt inte lyssna.

Men Bibeln talar ju om någonting annat...

Bibeln talar om en Gud som för det första är allsmäktig, så då kan han inte vara oförmögen att hantera mina problem, och för det andra älskar han mig och vill ingenting annat än att lyssna på det jag har att säga.

Hur kommer det sig då att det så ofta känns som att Gud är någon helt annan stans och att jag pratar ut i tomma intet?

Jag såg här om dan en predikan av en pastor som heter Steven Furtick där han talade om just detta.

Han började med att läsa från Psaltaren 23 där det står:

”Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.”

Jag vill att vi stannar vid den första meningen, ”Herren är min herde, mig skall intet fattas.”

Om Gud vill att jag ska tänka på honom som en herde så måste det ju innebära att jag får se mig själv som ett får.

Och vad vet vi om får? JO! Att de inte är speciellt smarta!

De behöver sin herde för att kunna klara sig.

Det finns något väldigt lärorikt att finna här!

Ett får ber inte sin herde om en vägbeskrivning, ett får följer sin herde.

Det är kanske inte så jätte konstigt att Gud inte alltid ger oss det svar vi vill ha när vi ber.

Gud vill att vi ska lära känna HONOM eftersom det är HAN som är vår herde.

Gud vill att vi ska följa honom eftersom han kan vägen.

Man skulle kunna tänka här att det låter som att vi inte ska göra någonting alls då utan bara typ be och lyssna på lovsång ständigt utan att ta några egna initiativ. Men så är det inte riktigt.

Se det ungefär som att du är ute på en resa med ett gäng vänner.

Ni är kommer att åka i två bilar och du ska köra den ena.

Men du kan inte vägen dit ni ska så du får köra bakom den andra bilen som kan vägen.

Samtidigt som bilen framför dig är den som gör det stora arbetet med att navigera dit ni ska så är ju inte du helt passiv.

Du måste hålla koll på var den andra bilen är på väg så att du inte tappar bort den.

Om du skulle hamna för långt bakom och inte längre kunna se bilen framför är risken stor att du kör vilse eftersom du inte kan vägen.

Och om det skulle komma in en bil mellan er så ser du ju såklart till att köra om den bilen så att du har sikten fri till bilen du följer.

Jag tror att Gud vill att vi ska se honom på lite samma sätt. Vi ska inte stanna längs vägen och och fråga efter vägbeskrivningar, vi kommer ändå aldrig hitta fram eftersom vi inte känner vägen framför oss.

Nej Gud uppmanar oss att följa honom så att han kan visa oss vägen dit vi ska.

Ibland tror jag att Gud låter bli att ge oss de svar vi söker för att vi ska bli beroende av honom.

Tänk dig att du och Gud befinner dig i ett bäcksvart rum.

Vi låtsas att du är sjukt mörkrädd och det enda du vill är att ta dig ut ur rummet.

Du ber förtvivlat Gud att göra som han gjorde i begynnelsen och fixa fram lite ljus så du kan ta dig ut. Men Gud vet att om han gör det du vill så kommer du att springa så fort du bara kan ut ur rummet och lämna Gud kvar. Istället ber han dig att ta honom i handen och följa med honom till dörren.

Du vet inte säkert var ni är på väg utan kan bara lita på att Gud vet och att han kommer leda dig rätt.

En viktig grej som jag tror att vi missar många gånger är att vi ber Gud att visa oss vägen till nästa mål innan vi har funnit vägen till det första målet.

Exempelvis kan vi be Gud att leda oss till ”den rätte” som vi kan leva med resten av livet.

Och vi kan söka så mycket efter detta att vi kanske missar att Gud säger att ”Jag skulle gärna visa dig ”den rätta” men först skulle jag vilja göra dig till den rätta också så att du inte sabbar chansen när den kommer!”

I Matteusevangeliet 6:33 står det:

”Nej sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också.”

Kan det vara så att allting löser sig om vi ser till att söka Gud först och främst?

Kan det vara så att vi kommer få svar på våra frågor om vi bara ser till att hålla oss nära Gud?

I samma kapitel står det om hur Gud förser liljorna och fåglarna med vad de behöver och om hur han då ska förse oss, som är hans mest älskade skapade, med det även vi behöver.

Jag tror att vi skulle behöva fokusera mindre på att Gud HAR svaret och istället börja söka Gud som ÄR svaret.

Det finns stunder längst vägen som kan bli läskiga och ibland kanske vi till och med tycker det känns som att vi är på väg rätt ut i ingenstans.

Men Gud vet var vi ska. Håller vi oss bara nära honom så kommer vi fram till slut.

Det har han lovat!

Jag tänkte prata lite om mitt favoritlag Brynäs IF.
Redan som ung insåg jag snabbt vilket det bästa laget är. Brynäs såklart!
Somliga försökte säga till mig att det är Djurgården, AIK eller till och med Leksand som gäller.
Men det funkade inte riktigt. Brynäs är ju det lag som faktiskt är BÄST och det kan man helt enkelt inte ändra på.

En predikan ska ju förhoppningsvis förmedla något från Gud. Så vad har Brynäs med den saken att göra då? Jo det ska jag förklara för er.
Min relation till laget Brynäs fungerar ganska bra för att förklara hur jag tror det fungerar att vara kristen. Precis som alla andra liknelser är den inte heltäckande men förhoppningsvis kan vi få en liten glimt och kanske lite mer förståelse för hur det här med tro fungerar egentligen.

I vår värld idag finns det mycket som skulle kunna tala för att vi inte borde leva det kristna livet. Det finns många röster som vill dra oss åt andra håll, åtminstone i mitt liv.
Det kan vara vänner som vill dra med oss ut på en massa festande, massmedia som lockar oss att spendera en massa pengar på sånt som vi egentligen inte behöver, coacher och ”förstå-sig-på-människor” som ständigt peppar oss att förverkliga oss själva i första hand och inte fundera så mycket på vad andra håller på med, skolor som undervisar att Bibeln är en sagobok och att Darwins teorier är det enda som håller.
Listan kan göras lång och troligen känner du igen dig på någon av dessa punkter.

Vad finns det så som gör att man trots allt detta kan vara kristen?

I mitt liv har det många gånger dykt upp tillfällen då jag ställts inför val att göra det ”världen” säger och det Gud säger. Det är inte alls ovanligt att det dessa gånger skulle vara lättare att göra det världen säger och många gånger skulle det, för stunden, kännas betydligt bättre.
Men hur jag än vrider och vänder på det  och hur jag än kämpar för att hålla emot så kommer det ändå alltid vara Gud som gäller i slutändan. Gud kommer alltid att vara det som är sannt och Gud kommer alltid att få sista ordet.
Varför är det så? Jo för att jag TROR på Honom och det kan ingenting ändra på. Hur illa odsen än må vara.

I Psaltaren 125:1 står det såhär:

”De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt.”

Om jag en dag skulle stå inför tusentals Djurgårdare, AIKare och Leksingar som har bestämt sig för att bevisa för mig att Brynäs inte är bäst så skulle det inte bli någon skillnad alls. De skulle kunna slänga ur sig vilket argument som helst om varför Brynäs inte skulle vara det bästa laget i världen men de skulle aldrig komma någon vart. Jag vet att Brynäs är bäst och så är det bara. Man kan komma med statistik, tabeller och resultat som pekar åt andra håll men de har ingen som helst relevans.
Brynäs är BÄST. PUNKT.

På precis samma sätt skulle tusentals ateister, buddhister och new-age människor kunna stå där med sina teorier, argument och vetenskapliga förklaringar utan att rubba det jag tror på ens en millimeter.
Brynäs och Jesus har alltid varit och kommer alltid vara BÄST och det kan man inte ändra på.

Uppenbarelseboken 1:8 lär oss att:

”Jag är A och O, säger Herren, han som är och som var och kommer, den Allsmäktige.”

Jag är inte speciellt insatt i hockeyligan och jag har inte speciellt bra koll på hur det går i elitserien eller vad spelarna heter eller så. Men ja älskar Brynäs och jag kallar mig utan tvekan för Brynäsare.
Det finns troligen de som skulle påstå att jag inte är någon ”riktig” brynäsare eftersom jag inte direkt engagerar mig i laget och håller koll på hur det går för dem.
Troligen finns det människor som tycker att det är absolut livsviktigt att gå på alla matcher, kunna alla fakta om alla spelare och ha stenkoll på tabellen så att man inte missar en enda sekund av vad laget håller på med. Om man inte gör detta så kan man ju knappast kalla sig för Brynäsare.
Eller?

Brynäs har alltid haft och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta som inget annat lag kan fylla.

I Romarbrevet 10:9 står det att:

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.”

Det finns stunder i mitt liv då jag inte är speciellt bra på att gå till kyrkan, när bibeln känns ungefär lika spännande som en instruktionsbok om lastbilsmotorer och bönen mest känns som tomma ramsor som rabblas ut i ingenting. Men jag älskar Jesus och jag kallar mig utan tvekan för kristen.
Troligen finns det människor som då skulle vilja påstå att jag inte är kristen ”på riktigt” eftersom jag missar söndagsgudstjänster, inte kan bibeln utantill och inte ber i timmar varje dag.
Det finns människor som kan få mig att känna krav på att engagera sig så mycket jag bara kan i kyrkans verksamhet, studera bibeln tills jag kan den utantill och se till att verkligen be ordentligt så Gud blir nöjd!
Men handlar kristen tro verkligen om detta? Måste man göra allt detta för att få kalla sig för kristen?

Efesierbrevet 2:8-9 talar om någonting annat!

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.”

Här och även i bibelordet innan kan vi läsa om att det INTE handlar om det vi gör utan det handlar om tro.

Det finns en risk när man talar om detta att man missar en viktig del.
Skulle jag stanna här så skulle jag visserligen förhoppningsvis lyckats förmedla ett budskap om att det är ganska gött att vara kristen ändå. Man behöver inte gå på de där trista gudstjänsterna, läsa den där gamla boken som knappast kan ha nån relevans i modern tid och man behöver inte sitta med knäppta händer, böjt huvud och slutna ögon och rabbla ramsor till någon gubbe på något mål någonstans långt borta.
På ett sätt är detta sant. Men det är inte alls hela sanningen!
Jag tror att man kan bli frälst och räknas som kristen utan att leva ”det kristna livet” men man missar en stor del av poängen med att vara kristen och man missar ett sjukt spännande liv!

Jesus bror Jakob skriver kapitel 2 vers 14-26 i sitt brev:

”Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: ’Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. Nu säger kanske någon: ’Du har tro.’ – Ja men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en, det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.”

Jag kan vara Brynäsare utan att engagera mig speciellt mycket i laget, men då får jag heller inte ta del av det som laget går igenom och jag får säkerligen inta vara med i A-laget.
Lagets spelare trånar hårt flera gånger i veckan för att kunna prestera bra på matcherna och i bästa fall ta sig ända till ett sms-guld.
Man kan vara ”medlem i klubben” utan att egentligen hänga med på vad som händer men då missar man en stor del.
Man kan till och med vara med som spelare utan att egentligen träna speciellt hårt. Men det är de som tränar, de som lägger ner tid, energi och entusiasm i laget som får vara med om segrarna.

På samma sätt kan jag ”glida med” i mitt kristna liv utan att egentligen göra speciellt mycket av det.
Jag får kalla mig kristen utan att bry mig speciellt mycket om att leva i ett kristet liv. Men jag går miste om så sjukt mycket om jag gör så.
Som kristen finns en möjlighet att sammarbeta med Han som har skapat hela världen och som då också har skapat dig och mig. Om vi är villiga att ”träna oss” som lärjungar till Jesus så kan vi få vara med i Hans A-lag och stå i fronten för det som Han vill göra med våra liv.
Om vi väljer att spendera tid på att umgås med Honom, läsa bibeln och umgås med andra kristna så öppnar sig helt nya dörrar som vi annars skulle missa om vi bara ”glider med”.

De tolv apostlarna som Jesus utsåg under sin tid på jorden levde inget lätt liv. Alla utom en fick dö för sin tro, men de var alla med i laget och nu i efterhand kan man verkligen se effekten av deras liv!
Om de hade nöjt sig med att bara glida med så tror jag att världen skulle ha sett väldigt annorlunda ut!

Det kristna livet är inte lätt, men belöningen är stor och Jesus har lovat att gå med oss precis hela vägen!

Det kan vi läsa om i missionsbefallningen som står i Matteusevangeliet 28:18-20:

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alld vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Hej!

Hör på skolan har vi en kurs som heter ”Etik” där vi får diskutera etiska frågor och försöka komma fram till ungefär var vi står. Idag har vi bland annat pratat om fängelser, sex före äktenskapet, veganism, utseendefixering och ”frikyrkoidéalet”.

Under lektionen så blev jag slagen av en tanke.

Det var någon som sa att ”det kan ju vara ett ganska stort steg för en på samhällets botten att komma till kyrkan.” Och det fick mig att tänka! Var har vi och våra församlingar idag vårat fokus?

Vilket steg är egentligen störst och svårast att ta? Är det svårare att ta ett steg UT till de utsatta än det är för dem att kliva ”in till oss”.

Jag vet inte alls hur det ser ut runt om i sverige idag och om du känner att ”Jo men jag tycker ändå att vi är rätt duktiga på att kliva ut till de behövande!” så riktar jag inte det här inlägget till dig.

Jag vet heller inte riktigt om jag har någon vettig poäng med detta men det var en tanke som slog mig så jag skriver lite så får vi se var vi hamnar.

För min egen del så vet jag ju att det kan ta emot med tanken att hjälpa en gammal alkoholist som kanske luktar lite illa och är lite smutsig och så... Man skulle ju faktiskt hellre hjälpa honom om ”han var lite anständig”. Och när jag tänker detta så känner jag bara mer och mer hur galet det egentligen är.

Precis som Jesus sa att det är de sjuka som behöver läkare och inte de friska så är det ju de utsatta som behöver hjälp och inte de som klarar sig bra.

Har vi kommit till en punkt där vi inte går ut till människor för att vi är rädda för att smutsa ner vår fina södagskostym?

Vi pratade om ”frikyrkoidéalet” idag och det blev mest en diskussion om kläder, longboard och beachvolleyboll vilket kanske har sina anledningar men är långt ifrån det som är relevant och viktigt egentligen. Jag tror att det kan finnas en annan typ av ”frikyrkoidéal” som inte handlar om vad vi gör på fritiden eller vad vi har för kläder på oss.

Det jag tänker på är den ”perfekta image” som vi glada frikyrkonissar ofta tycks ha. Man ska gärna vara så glad som möjligt, positiv i alla lägen och självklart ska man alltid vara en god medmänniska och aldrig någonsin tänka på sig själv! (Detta är en grov generalisering så om du inte tycker att du stämmer in på detta så behöver du inte ta åt dig.. Eller?)

Även om vi som enskilda människor kan känna att ”Men jag har ju massor av fel och brister! Jag är verkligen ingen perfekt människa!” så tror jag att vi ofta kan få den bilden utåt.

Om det kommer någon ny till kyrkan så vill man ju visa sig från sin bästa sida, och jag pratar ju inte oftast om mina ”andliga bekymmer” med de som inte är kristna i min närhet.

Detta skapar ju en bild av oss kristna som någon sorts ”supermänniskor” som alltid mår bra och aldrig faller. Bilden är falsk, det vet jag, men jag tror ändå att den finns.
Jag har pratat med en del vänner till mig som inte ofta går till kyrkan och de har sagt precis det.

Att vi kristna verkar vara så starka och må så bra hela tiden och att det gör att man känner sig lite ”ovärdig” med alla sina fel och brister och alla sina problem.

Så därför undrar jag, vilket steg är egentligen det största och svåraste?

Är det så att vi behöver bli bättre på att kliva ut ur vår trygga bubbla i kyrkan och bli bättre på att visa att vi är människor precis som alla andra?

Jag tror att vi skulle behöva hänga av oss den ”fina söndagskostymen” och ta på oss den här världens skitiga jeans och t-shirt och börja möta människor där de är för ,let’s face it, vi är verkligen inget förmer än någon annan och Gud älskar alla andra precis lika mycket som han älskar dig och mig. Även fast din tröja kanske är snyggare än min.

Jag vet att det talas ofta att man inte ska leva ”som världen” och att vi inte ska leva ”av den här världen”. Med ”världen” menas ju då de kulturer, normer och former som går emot det som Bibeln berättar har med Guds Rike att göra.

Vad de sakerna är tänker jag inte gå in på nu. Det blir kanske en annan gång.

Men det står ju även att ”Ty så älskade Gud VÄRLDEN att han utgav sin ende son, så att alla de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.”

Om Gud älskade världen så mycket att han lät Jesus dö för den så borde väl vi åtminstone försöka älska den litegrann?

Så jag vill ställa en fråga.

Vilket steg är det största?

Att kliva IN i kyrkan eller att kliva UT i världen?

”Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som ett bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.”

Efesierbrevet 6:10-18

Syftet med Guds rustning?

Texten talar om att det finns en pågående kamp. Vad är det för kamp kan man fråga sig?

”Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” står det.

Eftersom det inte är av varelser av kött och blod vi kämpar så hjälper det inte heller att skydda sig enbart mot varelser av kött och blod. Vanliga skyddskläder räcker inte för att stå emot mörkrets andemakter. Det behövs någonting mer.

Därför har vi Guds rustning som är till för att skydda oss mot det vi inte kan se. Men hur fungerar den här rustningen då? Det är ju, så vitt jag förstår, inte som en vanlig rustning man klär på sig. Det måste finnas något mer! Och jag tror att texten själv vittnar om detta. Finns det en anledning att det heter just SANNINGENS bälte, RÄTTFÄRDIGHETENS pansar, VILLIGHETENS skor, FRÄLSNINGENS hjälm, TRONS sköld och ANDENS svärd, Guds Ord?

Det tror jag absolut!

Sanningens bälte

Någon som håller sig 100% till sanningen kan inte ifrågasättas. Det som är sant är sant, så enkelt är det. Man kan inte ifrågasätta att solen är ljus, att min bibel faller till marken om jag släpper den och så vidare. Varför? Jo för att detta är sanning. Sanningen är orubblig och ogenomtränglig.

Om vi då håller oss till sanningen borde väl även vi bli orubbliga och ogenomträngliga? Det finns ingen som kan ifrågasätta dig på något sätt alls så länge du håller dig till sanningen.

Rättfärdighetens pansar

Vad är rättfärdighet?

Nationalencyklopedin säger så här:

rättfärdighet, ursprungligen en rättslig term, biblisk översättning av termerna tzedeq, tzedaqa (hebr.) och dikaiosynē (grek.), 'det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes'.

Att vara rättfärdig innebär alltså att ha ett rätt förhållande till Gud och till människor.

Bibeln talar om att vår relation till Gud har blivit rättfärdiggjord genom Jesu död och uppståndelse. Men hur fungerar det med relationer till andra människor då?

Även här handlar det om att hålla sig till sanning. Att leva ett liv som är äkta inte bara i det vi säger utan även i det vi gör. Man måste leva efter det man predikar för att kunna ha en rättfärdig relation till sin omvärld.

Det är en tuff utmaning att klara av detta men jag tror definitivt att det är något att verkligen kämpa för. Om vi lyckas med att vara rättfärdiga så blir det som ett ogenomträngligt pansar tunt våra liv. Då finns det ingenting vi kan bli beskyllda för. Det finns ingenting som någon kan anklaga oss för om vi lever helt och fullt rättfärdigt.

Gud vet att det är omöjligt för oss att leva helt rättfärdigt precis varje sekund som vi lever, och det är just därför han skickade Jesus för att betala den skulden för oss. Det som är absolut viktigast är att vara rättfärdig inför Gud och det är vi genom Jesu blod. Satan kan anklaga oss precis hur mycket som helst och människor kan peka på våra fel och brister men det finns ändå ingenting i hela världen som kan göra oss orättfärdiga i Guds ögon så länge vi lägger våra liv i Jesu händer.

Villighetens skor att gå ut med evangeliet

Den absolut bästa gåva en människa kan frå är Jesus. Det absolut bästa vi kan berätta om är Jesus. Det absolut bästa vi kan göra är att visa på Jesus.

Apostlagärningarna 4:18-20 säger såhär:

”De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”

Här har Petrus och Johannes ställts inför det judiska rådet och är anklagade för att de har predikat om Jesus och berättat om frälsningen genom honom. De säger strängt till dem att de absolut inte får fortsätta predika. Men då svarar de helt enkelt att de helt enkelt inte kan hålla tyst. De måste berätta om Jesus eftersom det är det viktigaste som finns. Är det för att de känner sig ofrivilligt tvingade till detta? Nej! De gör det för att de vill! De är villiga att berätta för folk om Jesus och vad de har varit med om.

Evangelium betyder ”goda nyheter” och vår uppgift är att berätta om dess goda nyheter.

Trons sköld

Markus evangelium 9:21-24 säger så här:

”Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten, och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan." Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.”

Här berättas det om en man som är besatt. Mannens far ber Jesus hjälpa mannen om han kan. Svaret han får är att ”Allt är möjligt för den som tror.”

Satan försöker ständigt få oss att tro att det vi tror på helt enkelt inte är möjligt. Han försöker att få oss att tro att Guds makt inte är riktigt så stor som den är och att det egentligen inte är någon idé att be eftersom det ändå inte fungerar.

Enligt det vi just läste är detta ren lögn. Här säger Jesus själv att ALLT är möjligt för den som tror.

Att tro på Gud handlar om att förlita sig på att Han är större än oss och att Han har makten att göra mycket mer än vad vi klarar av. Att tro på Gud handlar om att lita på Hans allsmäktiga kraft.

Om vi står fasta i vår tro och envist bestämmer oss för att, oavsett vad, lita på att Gud är större så finns det inte mycket satan kan göra emot oss. Håller vi vår tro som en sköld framför oss biter inte hans angrepp och vi kan fortsätta att gå framåt och vinna mark för Guds rike.

Frälsningens hjälm

Ett av satans fulaste knep är att manipulera vårt tankeliv. Han för allt för att försöka få oss att tänka saker som: ”Du duger inte”, ”Gud tycker bara du är jobbig” och ”Inte är väl du Guds barn som du håller på!”

Dessa påståenden är rakt igenom LÖGN. Har vi tagit emot Jesus som vår Herre så är vi frälsta. Bibeln har flera texter om detta. Bland andra:

Johannesevangeliet 1:12

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Rommarbrevet 10:9

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.”

Efesierbrevet 2:8-9

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.”

Här har vi tre supertydliga exempel på att vi är frälsta genom Jesus oavsett hur pissiga vi känner oss och hur stora tabbar vi än gör. Det enda vi behöver göra är att med vår mun bekänna Jesus som herre och med vårt hjärta tro att Gud har uppväckt honom från de döda. Om vi gör det får vi frälsningen och rätten att vara Guds barn som en gåva som inte beror på gärningar utan endast av nåd.

Med den vissheten som en hjälm kan inte satan tränga in med sina missledande tankar i vårat huvud. Om du någonsin känner tvivel på att du är Guds barn så är det bara att slå upp din bibel och läsa. Kan du bekänna Jesus som herre och tro att han har uppstått från de döda är du frälst. Punkt slut!

Andens svärd: Guds ord

Gud har inte bara gett oss försvarsutrustning utan även ett vapen att slå tillbaka mot satan med. Vi har fått ett vapen som överglänser alla andra vapen med flera ljusår.

Vapnet själv säger detta om sig självt:

Hebreerbrevet 4:12-13

”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.”

Guds ord är det starkaste vapen vi kan använda i kampen mot mörkrets andemakter. Det lämnar satan försvarslös.

I början av Matteusevangeliet står det om hur Jesus frestas av satan i öknen och då använder sig satan av Guds ord för att försöka lura Jesus. Men Jesus kan skriften och använder också han Ordet för att tillrättavisa satan och slå ner hans angrepp. Och då finns det ingenting satan kan göra.

När djävulen försöker anklaga dig och angripa dig kan du förlita dig på Guds ord och du ska se att du vinner striden.

Guds ord är absolut sanning och det finns ingenting som tränger igenom absolut sanning.

Vad gör vi av detta?

Andra Timoteusbrevet 1:9

”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet.”

Matteusevangeliet 28:18-20

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Vi har fått en kallelse att gå ut och berätta evangeliet för jordens alla människor.

Jesus uppmanar oss att lära människor hur man följer Jesus och som redskap har han gett oss Guds rustning så att vi klarar av det, för det blir en kamp när vi tar steg framåt i Jesu namn.

Men mörkrets andemakter kan inte tränga igenom Guds rustning och de faller pladask för Andens svärd.

Det vi måste komma ihåg är slutet på texten! Att vi ständigt skall gå under åkallan och bön.

Innebär detta att vi ska sitta på knä hela livet? Självklart inte!

Det står att vi ska be i vår ande varje stund. Det handlar om att finnas i Guds närhet och vara beredd på att möta motstånd när det kommer. Det står även till sist att vi aldrig ska tröttna i vår bön för alla de heliga.

Vilka är de heliga? Jo, det är VI. I Andra timoteusbrevet står det att vi är frälsta och kallade med en HELIG kallelse. Och om vi har en helig kallelse måste väl även vi vara heliga?

Så be för varandra. Be ofta, tröttna aldrig!

Låter vi BÖNEN vara vår strategi, GUDS RUSTNING vara vårt försvar och GUDS ORD vara vårt vapen är segern mot ondskans andemakter säkrad.